Ja inte den nuvarande i alla fall. Samtidigt som förre statsministern alltmer blir småföretagare i de sörmländska sädesfälten och skogarna står det allt klarare att det största partiet i den nya regeringen helt sitter i fackets knä och inte alls vill leva upp till de förhoppningar som de många småföretagarna som gav Allianspartierna sitt stöd hyst. Regeringen – och då särskilt arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin – ställer helt upp på fackets linje. Mycket mer än den förra regeringen faktiskt. Det gäller den linje som den svenska regeringen driver inför EG-domstolen när det gäller det så kallade Vaxholms-målet. Den nuvarande regeringen har fullföljt den gamla regeringens linje att det är helt OK för fackets välavlönade ombudsmän att kasta rasistiska glåpord efter arbetare som vill göra ett hederligt jobb mot en hederlig (och avtalsenlig) lön i vårt land. Och när det gäller den uppkomna situationen att facket, även där med betalda ombudsmän som demonstranter, försöker stoppa verksamheter vid företag där det inte finns en enda medlem i facket, så säger arbetsmarknadsministern att det är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att lösa. Trots att facket inte är någon part eftersom de saknar medlemmar både vid salladsbaren Wild’nFresh och vid de småländska företag som drivs av Plymouth-bröderna. På ett dagis på Lidingö var situationen faktiskt en annan, för där hade facket någon enstaka medlem. Det kan dock ifrågasättas om någon enstaka medlem ska berättiga till stridsåtgärder från helt utomstående personer, när en majoritet står utanför. I USA finns det sedan länge en överenskommelse mellan fack och arbetsgivare att avtal träffas på arbetsplatser där en majoritet av de anställda är med i facket. Det drivs kampanjer för medlemskap (eller mot medlemskap) och ett av parterna oberoende av staten finansierat institut ordnar omröstningar på arbetsplatser huruvida företaget ska läggas under kollektivavtal eller ej.
Intressant att notera är att centerledaren Maud Olofsson och även ledande företrädare för Folkpartiet (till exempel riksdagsledamoten och nationalekonomiprofessorn Carl B. Hamilton) driver en helt annan linje än moderaterna när det gäller arbetsrätten. Tyvärr är det moderaterna som lagt under sig arbetsmarknadspolitiken inom regeringen.
Den nya regeringens viktigaste fråga inför valet var arbetslinjen, att stödja arbete istället för bidrag. Men på punkt efter punkt väljer man att motarbeta utvecklingsbara småföretag. Eller de som driver verksamhet enligt nya idéer.