Den som går tillbaka till läggen och läser en vecka gamla uttalanden från ansvariga poliser och politiker inför EUs toppmöte i Göteborg noterar förväntningarna att den mjuka och inställsamma linjen mot EU-motståndarna skulle resultera i att mötet och demonstrationerna skulle bli lugna, fridsamma och utan våld.
Det socialdemokratiska kommunalrådet Göran Johansson hade ju för övrigt gullat alldeles extra med tillresande demonstranter och låtit dem sova för 50 kronor per natt i stadens skolor. Han lär inte ha fått ihop till många promille av reparationskostnaderna på Hvitfledtska gymnasiet från den avgiften. Vi kan väl för övrigt utgå från att det var förhållandet att Göteborgs starke man Göran Johansson är socialdemokrat som gjorde att hela evenemanget förlades till Göteborg istället för, till av moderaten Carl Cederschiöld ledda, Stockholm.
Den som läste “Veckans Contra” den 6 maj hade redan då fått svart på vitt om vilka planer “Globalisering underifrån” och “Ya basta” hade. Det dokumentet, som alla våra läsare hade tillgång till för sex veckor sedan, bör knappast ha varit okänt för vare sig poliser eller politiker.
Men de valde att titta åt andra hållet. Och fick så vad de skördat.
De mer sansade demonstranterna fick också så vad de skördat. “Huvuddemonstrationen” på lördagen var signifikativt nog en demonstration mot Schengen-avtalet, just det avtal som gjorde det möjligt för huliganer från Danmark, Nederländerna, Tyskland med flera länder att utan problem ta sig in i Sverige, dessutom välförsedda med utrustning för att kunna delta i riktigt våldsamma kravaller. Demonstrationen i lördags använde samma röda fanor som brukar förekomma i regeringspartiets första maj-demonstrationer.
Media har glatt backat upp “demonstranterna” inför mötet. Det har gått så långt att man till och med skrivit vänliga reportage om “demonstranternas” träning för att så effektivt som möjligt försvåra polisens ingripanden (skyddskläder till exempel). Medias gullande med extremisterna fortsatte till och med i samband med razzian på Hvitfeldtska gymnasiet under torsdagskvällen, där polisen hittade bland annat gatsten och material för tillverkning av molotov-cocktails. Det var först när vänsterextremisterna i rånarluvor visade vad de verkligen går för genom vandaliseringen på Avenyn under fredagsförmiddagen, som media började svänga. Men då var det så dags.
Polisen fick sedan hantera den alltmer upptrappade situationen på det sätt som svenska politiker har föreskrivit. Dvs med fullständigt otillräcklig bemanning och utan mellanting mellan batonger och skjutvapen. Dessutom skötte sig polisen i en pressad situation precis som man kunde vänta sig – undermåligt. Svenska skattebetalare får knappast valuta för alla de miljarder som satsas på polisen.
Under senare år har vänsterextremistiska pöbelhopar utan polisingripande fått vandalisera privat egendom. Det gällde till exempel på Götgatan i Stockholm, där polisen stod bredvid och tittade på när butiker och bilar slogs sönder. De som brände ner en McDonalds-restaurang i Linköping blev frikända av tingsrätten, trots att det var alldeles uppenbart av avlyssnade samtal vilka som stod bakom dådet (samma gäng som ockuperade ett hus i Linköping och iklädda huvor kastade sten på polisen från husets tak).
En hård linje mot kriminella element som föreger sig ha politiska motiv har fungerat när det gällt att kontrollera den nationella socialismens våld. De nationella socialisternas kusiner kan säkert hanteras på samma sätt, med liknande framgång. Men den viljan har inte funnits från vare sig polis eller politiker.
Politikerna känner ju en icke obetydlig andlig gemenskap med den internationella socialismens idéer och då tar man gärna på sig de mjukaste silkesvantarna för att hantera dem som begår brott med internationella socialistiska förtecken. Av någon anledning har man dock ansett sig kunna ta i på ett mer välavvägt sätt mot nationella socialister. Vår enkla mening är att huliganer som är socialister ska behandlas med samma kraftfulla metoder, oavsett vilken sorts socialister de är.
Polisen följer ju för övrigt lojalt de politiker som förser den med anslag och ingriper därför mot dem som politikerna prioriterar. Och till dem hör ju alldeles uppenbart inte regeringens andliga kusiner i rånarluvor.
Telefonmysterier
Vi hade trott att det inte skulle finnas anledning att ta upp fallet Jerry Martinger igen. Slutpläderingar i hovrätten skedde i fredags och dom kommer senare. Men två misslyckade telefonsamtal till Jerry Martinger under söndagen den 17 juni måste omnämnas. Bägge är garanterat korrekt slagna (kontrollerade på telefonens display i efterhand) och besvaras efter fyra signaler med en telefonsvarare att det är stängt på Socialdemokratiska partiet och Olof Palmes internationella centrum… Vid en senare framgångsrik kontakt försäkrar Martinger att han varit hemma hela tiden och att han inte haft telefonen vidarekopplad. Målet mot Martinger handlar främst om ofredande telefonsamtal. Det är då onekligen märkligt att hans eget telefonnummer tydligen kan föra den uppringande precis vart som helst…
Finns någon teletekniskt kunnig bland läsarna av “Veckans Contra” ser vi fram emot en förklaring till hur sådant kan ske.