I många diktaturer har diktatorn gjort sig skyldig till fruktansvärda övergrepp mot den egna befolkningen. När diktaturen så äntligen störtas behandlas en del med silkesvantar, medan andra råkar ut för stränga straff. Eller åtminstone borde råka ut för stränga straff om svensk mediavänster finge råda.
Attitydskillnaden mellan vänsterdiktaturer och auktoritära diktaturer märks tydligt. Mycket få av de östeuropeiska diktatorerna drabbades av rättvisan efter kommunismens fall. Det mest notabla undantaget var den lynchjustis som tillämpades mot Rumäniens kommunistledare Nicolae Ceausescu och hans hustru. Knappast en metod som kan rekommenderas. Ett rättmätigt straff ska utdömas av en fungerande och oberoende domstol med möjlighet för den tilltalade att försvara sig. När det gäller övriga befriade länder i Östeuropa blev det knappt några straff alls. Avsikten var visserligen att åtala östtyske diktatorn Erich Honecker, men han lyckades fly till Sovjetunionen där han gömde sig på den chilenska ambassaden, men blev utlämnad till Tyskland efter Sovjetunionens fall. Rättegången mot honom avbröts dock av hälsoskäl och han skickades till sin hustru i Chile, där han senare avled. Polens diktator Wojciech Jaruzelski lämnade sin post redan 1990. men åtalades inte förrän 2007, rättegången började inte förrän 2008. Han lyckades förhala rättegången genom att skylla på dålig hälsa och avled utan dom 2014. Flertalet andra diktatorer i Östeuropa klarade sig helt utan rättsliga ingripanden.
Annat var det med de skyldiga under den grekiska militärjuntan 1967-1974 och militärdiktaturen i Argentina 1976-1983. I Grekland dömdes fyra juntaledare till döden (straffen omvandlades till livstids fängelse, men bara två dog i fångenskap). Den siste juntamedlemmen, Stylianos Pattakos, frisläpptes 1990, men levde i husarrest och dog så sent som i oktober 2016, 103 (nästan 104) år gammal. De argentinska juntamedlemmarna dömdes, benådades, men rättegångarna återupptogs och ett stort antal avtjänade långa fängelsestraff. Kraven på bestraffning har varit hårda och långtgående. Det var inte bara den högsta ledningen som dömdes utan tusentals militärer. I flera andra länder i Latinamerika har militärer och andra auktoritära ledare dömts för brott. Delvis efter omfattande internationella kampanjer. Vänsterinriktade diktatorer som Fidel Castro, Hugo Chávez med flera har klarat sig utan straff eller ens åtal.
Kampanjerna om rättvisa för kommunismens offer genom bestraffning av de skyldiga har till skillnad från när det gäller auktoritära regimer lyst med sin frånvaro.