Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, tidigare nära medarbetare till statsminister Göran Persson (hon var planeringschef i statsrådsberedningen), skrev tillsammans med undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo en provocerande artikel om skolan och kyrkan i Dagens Nyheter i söndags. Den hade rubriken “Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan”. Gud struntar nog i både Ekström och Aggebo och är lyckligtvis alltid närvarande i sin egen kyrka. De två höga byråkraterna skulle “klargöra” vad som gällde. Det blev ett fiasko och de fick förklara förklaringen dagen därpå – vilket i praktiken innebar att de backade från artikeln.
Utbildningsministern framförde först att han var beredd att ändra den nya skollagen om den tolkades som de två skolbyråkraterna gjorde, men återkom senare med att förklara att skollagen visst tillät det som de hade önskat stoppa (men backade från).
Låt oss konstatera att den kristna julen är ett mer än tusenårigt svenskt kulturarv. Men att julen i sig har ännu äldre rötter i den svenska kulturen. När kristendomen infördes anpassade den sig till redan existerande seder och lade beslag på midvinterblotet som helgen då Jesu födelse firades (när på året Jesus föddes är okänt och framgår inte av Bibeln). Men i tusen år har julen alltså varit en kristen helg i Sverige. Det ingår i skolans uppgift att förklara väsentliga inslag i den svenska kulturen och vad är mer naturligt än att göra det på den plats våra förfäder skapat för just detta – kyrkan. Till centrala moment i undervisningen hör också att förmedla kunskap om grunderna för den kristna tron (märk väl, inte att förmedla den kristna tron). Det gäller alla. Även muhammedaner, judar, buddhister och ateister. Att ha grundläggande kunskaper om kristendomen är nödvändigt för att förstå mycket av konst, litteratur och musik som vi dagligen möter. I den mån den har en religiös koppling blir den obegriplig om medborgarna inte vet något kristendomen. Det blir fattigare medborgare som inte kan ta till sig av det bästa som de bästa skapande krafterna i vårt samhälle skapat under många hundra år. Också för att förstå lagar och sociala normer behöver vi veta något om de kristna tankar på vilka de bygger. Allt det som staten sysslar med idag har sina rötter i antingen kyrkan (utbildning, sjukvård, social verksamhet) eller armén (vägar, skatter, byråkrati).
När kyrka och skola ligger så att eleverna kan delta i en samling i kyrkan är det den bästa formen för att förmedla den kunskap om kristendomen som det ingår i läroplanen att förmedla. Konsten i kyrkan ansluter till de bibliska berättelserna. Prästen kan läsa julevangeliet för att förklara varför julen firas. Och i den svenska traditionens djup ligger många av de klassiska julpsalmerna. Om man inte kan eller vill sjunga med är det ändå viktigt att lyssna till vad de har att säga. Det ökar förståelsen för vårt samhälle. En helt annan sak är att eleverna inte ska behöva delta i en trosbekännelse under skoltid. Eller i de religiösa riter som firas i kyrkan. Men prästen är säkert beredd att välsigna både kristna och andra elever. Det har inte varit frågan om trosbekännelser eller medlemsvärvning och ärkebiskopen Amnders Wejryd hade en mycket klar och korrekt inställning till detta i en TV-soffa där han satt tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund, som för sin del förklarade att psalmer och julevangelium, liksom samling i kyrkan var helt förenliga med skollagen. Programledaren frågade hur han kunde veta det och Björklunds enkla och raka svar var: Det är jag som har skrivit lagen.
Björklund förklarade tyvärr aldrig varför Skolverket har en sådan ledning som den har.
I USA har det i många stycken gått längre än i Sverige i religionsfientligheten. Visserligen är en förkrossande majoritet av befolkningen i USA, i motsats till i Sverige, religiöst aktiva. Men den lilla gruppen militanta ateister använder konstitutionens första tillägg i Bill of Rights för att ta bort en staty föreställande Moses och de tio budorden från en domstolsbyggnad. I år har ateisterna lyckats stoppa en 62-årig tradition att ställa upp en julkrubba i en av San Diegos parker (det skedde på privat initiativ och med privata donationer, men krubban ställdes upp på kommunal mark). En välgörenhetsorganisation som sålde julgranar på Western Piedmont Community College i North Carolina, till förmån för välgörande ändamål, nekades att sälja “Christmas Trees”, men de skulle däremot få sälja “Holiday Trees”. Det som det hela bygger på är följande text i konstitutionen (första artikeln i Bill of Rights): “Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.”