Sverigedemokraterna har avhållit Kongress (“Landsdagar”) i skånska Ljungbyhed. För första gången någonsin behandlade media det politiska innehållet i Kongressen (även om uppmärksamheten främst koncentrerades på partiledaren Jimmie Åkessons tal). De “autonoma” vänsterfascisterna lyste med sin frånvaro och kongressen kunde genomföras utan fysiska angrepp. Ett stort framsteg i det Sverige där polisen gång på gång kapitulerar istället för att försvara mötesfriheten.
Dock måste sägas att media – med något undantag – missade det väsentliga i partiets politiska utveckling. Sverigedemokraterna tog rejäla steg till vänster och omfamnade än närmare facket och “den svenska modellen” på arbetsmarknaden. Dvs partiet riktade in sig på stå så nära Socialdemokraterna och “De Nya Moderaterna” som möjligt i den politiska fråga som var den centrala på Kongressen – arbetsmarknadspolitiken.
Annars finns det en outnyttjad väljarnisch bland dem som vill ha en friare arbetsmarknad (ja friare marknader över huvud taget) och begränsat inflytande för facket. Särskilt sedan “De Nya Moderaterna” har gått in för att lägga sig platt för facket och satsa hårt på “den svenska modellen”. SD avstår från att satsa på den lediga nischen. Det är troligen rätt tanke för just det partiet. Partiets väljarbas finns bland lågutbildade landsortsbor som är medlemmar i LO. Den gruppen består av svårrörliga väljare med låg röstvilja. Ska man ha någon chans hos dem gäller det att stå för gamla idéer just i arbetsmarknadspolitiken.
Så här formuleras arbetsmarknadspolitiken med Sverigedemokraternas egna ord: “Sverigedemokraterna försvarar grunderna i den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter genom förhandlingar gör upp om lönenivåer och andra centrala villkor. Vi tror på en aktiv arbetsmarknadspolitik där statens huvudsakliga roll är att övervaka att arbetsmarknaden och dess spelregler fungerar optimalt. Bortsett från vad som framgår av nedanstående skrivningar har partiet inga ambitioner att göra några betydande ingrepp i den rådande lagstiftningen på området…
• Motverka lönedumpning och skydda svenska löntagare genom att riva upp de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring, slopa permanenta uppehållstillstånd och kraftigt reducera anhöriginvandringen. Tillfälliga arbetstillstånd för arbetskraftsinvandrare skall endast kunna tilldelas arbetstagare med kompetens som omöjligen går att finna i Sverige.
• Försvara den svenska modellen genom att verka för ett avskaffande av utstationeringsdirektivet, delar av den nuvarande arbetstidslagen samt alla övriga försök till inblandning på den svenska arbetsmarknaden ifrån EU eller andra utländska intressen.
• Öka löntagarnas trygghet genom en förstärkt satsning på yrkesutbildning och matchning samt genom att höja ersättningsnivåerna i A-kassan.”
Partiet började sin verksamhet längst ut på yttersta vänsterkanten och krävde socialisering av banker och försäkringsbolag. Dvs samma linje som då drevs av Vänsterpartiet och de mest vänsterorienterade grupperna inom socialdemokratin. Det kravet försvann från Sverigedemokraterna redan på 1990-talet och idag drivs det inte ens av Vänsterpartiet. Med den nya partiledningen under Jimmie Åkesson var det inledningsvis istället dags att slå ett slag för småföretagsamheten, men nu är det alltså åter rättning åt vänster. Mer makt åt facket, kamp mot “lönedumpning” och försvar av den “svenska modellen”. Likheten med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är påfallande. Men också med “De Nya Moderaterna”. Utrymmet på högerkanten är fortfarande ledigt.
[Samtidigt som den kraftiga vänstersvängen knappast noteras i media framställs de mest hysteriska angrepp mot Jimmie Åkessons kongresstal och hans debattartikel i Aftonbladet. Tidningarna tävlar om att hitta sakfel i artikeln och allra mest fel är det att unga muslimer är överrepresenterade när det gäller våldtäkter. För detta finns det enligt media inga belägg. Och visst är det så, belägg för just detta saknas, eftersom ingen gjort några studier av de dömdas religion. Däremot har Brottsförebyggande Rådet i sin rapport 1996:2 konstaterat att invandrare från “östra Medelhavsområdet och Nordafrika” är kraftigt överrepresenterade när det gäller våldtäkter – även sedan justeringar gjorts för ålder och social ställning. När BRÅ gjorde om studien 2005 hävdade man att det var ointressant att skilja mellan invandrare från olika delar av världen och man nöjde sig med att konstatera att invandrare som grupp var kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsbrottslingarna (även denna gång sedan justering gjorts för ålder och social status). Varför det skulle vara ointressant att veta vilken typ av kultur som genrerar våldtäktsbrott får BRÅ stå för. För den som seriöst vill minska brottsligheten borde bakgrunden vara av stort intresse, för att veta vilka motåtgärder som kan tänkas fungera.]