Ska de aldrig lära sig? Den frågan kan man ställa sig efter den gångna veckans skandaler i Sveriegs Radio och Storstockholms Lokaltrafik. Huvudena har rullat efter avslöjanden om missförhållanden och konflikter som skulle göra sig bra i en TV-såpa.
Ska politiker och företagsledare aldrig lära sig att det inte går att undkomma ansvaret för misstag? Svaret är nej. Och det av tre skäl.
För det första är det en försvinnande liten del av alla tvivelaktigheter som verkligen kommer upp på bordet och blir en “skandal” i media. I de flesta fallen går det alldeles utmäkt att fortsätta att låta skattebetalarna betala privata utgifter, att fatta dåliga och för skattebetalarna kostsamma beslut och så vidare.
Det är också för det andra helt slumpmässigt vad som görs till en skandal i medias drev. Att företagsledningen åkte business class till affärsmöten någon gång när de kunde åkt ekonomiklass slogs upp stort i SL-fallet, liksom att man ordnat en båtresa i Stockholms skärgård för en grupp gästande utlänningar för 29.000 kronor (vilket inte blev mer än 2.000 kronor per person) ansågs av någon anledning vara skandalöst. Sett i relation till företagets förluster på en miljard kronor per år är det naturligtvis ingenting att irritera sig över… Det fanns dock andra riktiga skandaler i SL-affärerna, men den största, de gigantiska förlusternan talas det tyst om.
För det tredje, och viktigaste, svenska statens politiska ledning har visat vad som gäller när det gäller oetiskt uppträdande och småfiffel. Det är helt OK.
Björn Rosengren besökte porrklubb på TCO-medlemmarnas bekostnad (han betalade sedan notan privat), men ansågs ändå lämplig som socialdemokratisk minister. Margareta Winberg lät som jämtländsk riksdagsledamot skattebetalarna betala resekostnaderna till sin käresta i Skåne (ytligt kamouflerat som tjänsteresor), men ansågs också hon lämplig som minister. Mona Sahlin fick avgå sedan det visat sig att hon inte förmådde hålla ordning på sin egen ekonomi (och sedan hon utnyttjat statens kreditkort för privata utgifter, som hon dock betalade själv i efterhand). Men Mona Sahlin fick senare nytt förtroende som statsråd.
Göran Persson har genom sitt handlande visat vad som gäller. Det är OK att gå på porrklubb och småfiffla med statens kassa. Varför ska då andra i offentlig tjänst och med offentliga uppdrag inte handla på samma sätt?
Vi tycker visserligen att Göran Perssons beslut var felaktiga, men så länge han handlar som han gör när det gäller att utse statsråd är det inte att begära att mindre fiskar ska vara bättre än de stora. En trappa bör städas uppifrån…