Ingen stockholmare – ja knappt någon ens från övriga Sverige – kan ha undgått att notera att pendeltågstrafiken för en tid sedan togs över av det nya bolaget Citypendeln och att bolaget haft problem att upprätthålla trafiken – även om ett nytt avtal undertecknades natten mellan den 18 och 19 februari.
Det finns flera anmärkningsvärda saker som förtjänar uppmärksamhet i den sorgliga historien med Citypendeln.
För det första kan Citypendeln offerera samma trafik som SJ till ett 200 miljoner kronor lägre pris per år. Det har helt uppenbart funnits orimligt höga kostnadsuttag från SJ, som gissningsvis låtit subventionera andra delar av sin verksamhet med övervinster på pendeltågstrafiken. Stockholms skattebetalare har fått betala glesbygdstrafik och onödig byråkrati på sin landstingsskatt.
För det andra har SL tidigare slutit ett avtal om att betala SJ för investeringar som gjorts och ska göras under de kommande tio åren. Det avtalet fortsätter att löpa även nu när SJ blivit utkastat. Men bara den del av avtalet som innebär att SL ska betala, SJ har inte längre några kostnader förknippade med avtalet. Jurister som studerat avtalet försäkrar att SL trots detta måste betala. Stockholms landstings skattebetalare kommer genom detta att tvingas punga ut med 1,5 miljarder kronor under de kommande tio åren – utan att få något i utbyte.
För det tredje har lokförarna haft synnerligen fördelaktiga pensionsvillkor, pensionsvillkor som kunnat genomdrivas eftersom SJ varit ett monopolföretag. Lokförarna kan efter eget gottfinnande pensionera sig vid 60 års ålder. Citypendeln har önskat ändra på detta, och för detta erbjudit ekonomisk gottgörelse. Lokförarna har sagt nej.
För det fjärde har SJ blåst lokförarna som gått över till Citypendeln på den pensionsrätt de tjänat in. Om man har pensionsrätt vid 60 år kostar det naturligtvis mycket mer än om pensionsrätten ligger vid 65. Fem års längre pensionsutbetalningar ska tjänas in på fem års kortare arbetstid. Genom åren har pengar avsatts för denna extra pension, men nu när lokförarna ska gå över till Citypendeln konfiskerar SJ pengarna som finns reserverade, för att istället använda pengarna för lokförare som finns kvar i SJ-tjänst. Det blir mycket dyrt för Citypendeln att pensionera en lokförare som har kort tid kvar till pensionen. En 55-åring som ska ha pension mellan 60 coh 65 utöver vad som ingår i det offentliga pensionssystemet och normala avtalspensioner kostar ju i princip dubbelt så mycket per arbetad timme.
För det femte har de lokförare som inte gått över till Citypendeln kunnat göra detta i medvetande om att de hade fast anställning hos SJ med ordinarie lön även om de inte arbetade alls. Visserligen förklarade SJ att de skulle sägas upp på grund av arbetsbrist, men innan dess var det sex månaders uppsägningstid med full lön. SJ bjöd alltså på kostnaden för att förarna skulle kunna utöva ekonomiska påtryckningar mot den tilltänkte nye arbetsgivaren, för att få ännu mer fördelaktiga avtalsvillkor. SJ har inte heller varit intresserat av att hyra ut lokförartjänster till Citypendeln, vilket ju hade varit en metod som löst de akuta problemen och möjliggjort för parterna att finna en långsiktig lösning utan att drabba trafikanterna. Istället har SJs lokförare i en månads tid gått och slagit dank. Med full lön.
För det sjätte har polisen på ett anmärkningsvärt sätt ingripit med rena trakasserier mot den busstrafik som delvis ersatt pendeltågstrafiken. Det kan inte vara något annat än ett beställningsjobb från facket, som fått polisen att återigen visa att den har alldeles för stora resurser som används till andra saker än att jaga bovar eller att tjäna allmänheten. Bussar som hyrts in har stoppats för kontroller och vägning, något som normalt inte sker, men just nu när trafiksituationen är ansträngd ska sådana kontroller göras av just de bussar som ersätter pendeltågstrafiken. Trafikpolisens ledning har dessutom förklarat att det är en prioriterad uppgift att utreda huruvida Citypendeln saknar tillstånd att köra buss över huvud taget. Visserligen har Citypendeln rätt att köra tåg och rätt att köra ersättningsbussar för tåg om det skulle behövas. Och SL har rätt att köra buss överallt i hela länet. Och Citypendeln kör på uppdrag av SL. Men när ersättningsbussarna blev mer reguljära och inte bara tillfälliga skulle det kunna tänkas att SLs och Citypendelns tillstånd inte skulle vara heltäckande. Det är sådant polisen använder skattebetalarnas pengar till. När de inte går till att skicka vice rikspolischefen till USA för att supa och dra kvinnliga poliser i behå-banden naturligtvis. Samtidigt fortsätter rånen och våldtäkterna, utan att polisen får bukt med dem. Resurserna finns, men de används inte till det som allmänheten har rätt att kräva av polisen.
Veckans SÄPO-nyhet
Regeringsrätten har avslagit ett överklagande mot Kammarrättens beslut att inte ens tala om huruvida en person är registrerad hos SÄPO när vederbörande ansökt om att få ta del av uppgifter om sig själv i SÄPOs register. Justitieminister Laila Freivalds har efter domen sagt att det kan finnas anledning att pröva om inte bestämmelserna i den nya polisdatalagen ska ändras, så att folk ska kunna få ta del av uppgifter som var aktuella för 30 år sedan. Hittills har till exempel ingen fått ta del om uppgifter rörande den grundlagsstridiga registreringen av den demokratiska högerorganisationen Demokratisk Allians, som sattes upp på regeringens svarta lista 1973. Det förefaller dock däremot som om SÄPO varit synnerligen frikostig med att låta kommunister ta del av uppgifter om sig själva. Enligt uppgifter som offentliggjordes i december 1998 var minst 17 ledande medlemmar i Demokratisk Allians registrerade av SÄPO. Ingen ledande medlem i Demokratisk Allians har hittills fått se något som berört organisationen när ansökan om att få ta del av innehållet i SÄPOs register har gjorts.