
Två kinesiska bolag, Shein och Temu. Säljer olika artiklar till bland annat Sverige. Framförallt damkläder, men även herrkläder, smycken, hushållsartiklar etc. Priserna är låga och returvillkoren generösa (Aftonbladet kunde genom att sätta spårsändare i returgods konstatera att många av returerna eldas upp i Sydamerika, knappast sparsamt med transporter alltså).
För Contra-läsaren finns det all anledning att säga nej till kinesiska företag. Men även för andra. Båda företagen har en omfattande kunddatabas, som enligt kinesisk lag är något som företaget tvingas dela med sig av till kinesiska staten och därmed Kinesiska Kommunistpartiet. Genom att handla hos Shein eller Temu släpper du in det Kinesiska Kommunistpartiet i ditt hem.
Till saken hör att företagen naturligtvis är godkända av Kinesiska staten och därmed av Kinesiska Kommunistpartiet. Temus aktier är spridda, medan Shein är privatägt, men företaget planerar en börsintroduktion, osäkert var. Helt klart att orten kommer att godkännas av det Kinesiska Kommunistpartiet.
Handelsbanken har redan nu över 500 miljoner kronor investerade i Temu, men även SEB, Länsförsäkringar och Nordea har betydande summor investerade i Temu.
Shein har sitt huvudkontor i Singapore och det mesta talar för att börsintroduktionen blir i London. Vilket inte hindrar att det i grunden är ett kinesiskt företag som säljer kinesiska varor i så små kvantiteter (men till många kunder) att de kommer under minimireglerna för tull och moms. Förra året sålde Shein varor för 500 miljarder kronor. Det är ungefär lika mycket som de närmsta konkurrenterna H&M och Zara tillsammans.
I USA undersöker Kongressen för närvarande påståenden om att Shein och Temu använder sig av tvångsarbetare för sin varuproduktion.
10 000 av Sheins 16 000 anställda finns i Kina. Där också företagets centrala funktioner, inklusive kundregstret, finns.