Regeringen har tillsatt en kommission, som ska granska de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet. Äntligen ska sanningen om SÄPO, IB, SAPO med flera organisationer komma fram. Kommissionen ska få särdskilda befogenheter att höra vittnen under ed och den påstås bestå av oberoende personer som ska kunna ta itu med de tvivelaktigheter som har funnits tidigare.
Vi tillåter oss att i högsta grad tvivla på att kommissionen kommer att rensa i de sumpiga träsket av socialdemokratisk dubbelmoral och socialdemokratiska lagöverträdelser.
Kommissionen har två historiker knutna till sig, Karl Molin och Alf W. Johansson. Bägge är djupt förankrade i det socialdemokratiska partiet.
Karl Molins doktorsavhandling ”Försvaret, demokratin och folkhemmet” handlade om den socialdemokratiska riksdagsgruppens politik under andra världskriget. Ett viktigt tema i Karl Molins forskning har enligt honom själv varit svensk utrikespolitik. Han har särskilt inriktat sig på Östen Undén, den socialdemokratiske utrikesministern som gick Sovjets ärenden i det mesta. Molin arbetar med en utgåva av Undéns dagbok och har lanserat egna teorier om bakgrunden till förslaget om ett skandinaviskt försvarsförbund 1948. Molin har också behandlat byråkratisering och paternalistisk tradition i svenskt näringsliv. Arbetsledarna står enligt Molin för de paternalistiska idealen. Han menar också att decentralisering (subsidiaritet) är en motkraft mot demokratisering och rationalisering.
Molin är en av ledarna för projektet ”Sverige under det kalla kriget”, inom vars ram flera doktorsavhandlingar skrivs. En av de andra ledarna är docent Alf W. Johansson.
Alf W. Johansson kallas historieförfalskare redan i förordet till Per Ahlmarks bok ”Det öppna såret”. Ahlmark kritiserar Johanssons bild av det kalla kriget och för att han underblåser alla utrikespolitiska myter om Olof Palme. Johansson kritiserar Herbert Tingstens försvar för demokratin som alltför ensidigt kritiskt mot Sovjet! Han försöker i sina skrifter förminska ondskan i Stalins politik och nedvärderar västmakternas principiella försvar för demokrati och demokratiska värderingar. Johansson tror inte på kommunism eller nazism som totalitära system. Han talar om Västs (!) ”repression – i vissa fall med militära medel – av kommunismen i de egna länderna”. Han ifrågasätter Sovjets expansiva ambitioner under Stalin. Han tror inte på att Sovjet var inblandat i Nordkoreas angrepp mot Sydkorea 1950. Han kritiserar Per Albin Hanssons neutralitetspolitik för att den motverkade antifascismen i Sverige osv. Det är alltså en i högsta grad rabiat person långt ut till vänster inom det socialdemokratiska partiet som ska företräda historieforskningen i kommissionen.
Möjligen kan personer som Molin och Johansson krafsa lite på ytan vad avser extremvänsterns klagomål på att säkerhetstjänsterna registrerat kommunister (vilket det fanns mycket goda skäl att göra). Redan vid en ytlig granskning av de här personernas tidigare gärning inom historieforskningen ligger det dock nära till att konstatera att de i slutänden ändå kommer att finna undanflykter till försvar för socialdemokratins agerande. När det gäller Olof Palmes och Lennart Geijers användning av SÄPO för att i strid mot såväl grundlag som regeringsbeslut övervaka högerkritiker mot den svenska utrikespolitiken skulle det förvåna oss mycket om de här herrarna över huvud taget tar upp frågan, trots att vi kan försäkra att de kommer att uppmärksammas på saken.
Kommissionen kommer att få arbeta fram till den 31 augusti 2001.
Expressens förstasida och löpsedel
lördagen den 4 september upptogs av berättelsen om sjuårige döve Oleg Kovalj från Uzbekistan och hans (och hans föräldrars) försök att få ett drägligt liv i Sverige. Det var en dryg vecka sedan som Olegs historia presenterades i Contra, där också föräldrarnas antikommunistiska uttalanden finns med (de saknas i Expressen).