Rysslands aggressiva attityd och de militära erövringarna i länder inte särskilt långt borta (Georgien och Ukraina) har fått det svenska försvaret att reagera. Genom att placera 150 soldater på Gotland. Men fortfarande satsas bara ungefär 1 procent av bruttonationalprodukten på försvaret. En ökad satsning på försvaret är en nödvändighet för vår trygghet och någon ökning lär vi se de närmsta åren. Det kommer inte ens de två små extremistpartierna i Riksdagen att kunna stoppa.

Men det räcker inte med det militära försvaret. För några decennier sedan var den civila krisberedskapen central för Sverige. Den civila krisberedskapen har rasat ihop ännu snabbare än den militära. Sverige var för bara 40 år sedan i stort sett självförsörjande på livsmedel. Och i beredskap fanns diesel och konstgödsel som skulle kunna hålla jordbruket i gång flera år. Idag räcker Sveriges livsmedelsproduktion till att försörja halva befolkningen. Beredskapslagren på diesel och konstgödsel är avvecklade. Vi har visserligen fått billigare livsmedel, men riskerna är kraftigt förhöjda.

Det finns andra risker som är nog så allvarliga. Tre av de fyra storbankerna (Swedbank, SEB och Nordea) har stor verksamhet i Baltikum. Ett ryskt ingripande i Baltikum skulle bli förödande för de tres resultat och balansräkningar. Men det är värre en så, en stor del av den dataverksamhet som bankerna hade i Sverige tidigare har idag omlokaliserats till Baltikum. Det blir billigare så. Det är inte bara fråga om hanteringen av bankkonton och liknande utan även sådant som telefonväxlar, personaladministration och så vidare. Skulle verksamheten i Baltikum slås ut skulle bankernas verksamhet i Sverige stoppas.

Samma gäller många andra tjänsteverksamheter som till exempel en del av de stora försäkringsbolagens administration, landstingens vårdadministration och många taxiväxlar sköts också i Baltikum.

Sårbarhetsfrågorna togs på allvar för några decennier sedan, när det Kalla kriget pågick som värst. Det fanns myndigheter som Överstyrelsen för Ekonomiskt Försvar och statliga utredningar som Sårbarhetskommittén. Nästan allt detta har försvunnit. Det är dags att ta frågorna på allvar igen.