Redan 1958 var demokratin etablerad i Venezuela, när de flesta andra länder i Latinamerika styrdes av militären. Regeringar byttes under fyrtio år ut efter fria val. Militären var portad från politiken, men 1991 försökte generalen Hugo Chavez genomföra en statskupp. Han misslyckades och dömdes till fängelse. Men släpptes märkligt nog efter bara tre år, 1994. 1998 lyckades han bli vald till president i någorlunda fria val. De sista fria val som har hållits i Venezuela. Chavez satsade på en socialistisk politik och började snabbt underminera demokratin. Oppositionen förföljdes och det statliga venezolanska oljebolaget PDVSA rensades på kompetent personal, som ersattes med nollor som skaffat sig en position inom Socialistpartiet. Det som varit källan till det mesta av Venezuelas relativa välstånd förvandlades till en förlustkälla som kostade venezolanska staten gigantiska belopp.
Chavez, och från 2013 hans efterträdare förre busschauffören Nicolas Maduro, har kört den venezolanska ekonomin i botten. Som i alla socialistiska länder råder varubrist. I Venezuela är det i första hand mat och mediciner som är bristvaror. Venezuela har fallit från en av toppositionerna i ekonomisk utveckling i Latinamerika på 1950-talet till bra nära bottenläge i år, trots de stora oljetillgångarna som hållit Chavez/Maduro under armarna. Men nu räcker inte ens oljetillgångarna. I Wall Street Journals årliga mätning över den ekonomiska friheten ligger Venezuela på plats 176 av 178. Och när det gäller Transparency Internationals mätning av korruptionen ligger Venezuela på plats 158 av 167. Inflationen ligger för närvarande på cirka 700 procent (Maduro höjde nyligen minimilönerna med 450 procent för att kompensera för inflationen…) Den venezolanska valutan bolivaren har gentemot den amerikanska dollarn minskat med 99,5 procent bara sedan Maduro kom till makten i början av 2013.
Successivt har de demokratiska institutionerna underminerats av Chavez/Maduro. Oppositionens främsta ledare har arresterats eller förbjudits att kandidera i valen. Oppositionella tidningar och TV-kanaler har stoppats eller tagits över av staten. Högsta Domstolen har bemannats med nickedockor, som godkänner allt regeringen företar sig. Den gick tidigare i år så långt att den förklarade att den själv tagit över makten från parlamentet, något som den fick backa från efter internationella protester (inte ens president Maduro stödde domstolens kuppförsök).
Trots förföljelserna lyckades oppositionen vinna en förkrossande seger i parlamentsvalen 2015. Men i Venezuelas presidentsystem kunde Maduro behålla kontrollen över regeringen. Genom att han även kontrollerade Högsta Domstolen genomfördes förslag som röstades ner av Kongressen. Ett försök att använda konstitutionens regler om att kräva nyval på presidentposten stoppades genom att Maduro också hade kontroll över valkommissionen som inte utlyste det nyval till presidentposten som rätteligen enligt konstitutionen skulle ha genomförts före utgången av 2016. Maduros ställning hos det venezolanska folket har nått ett bottenläge och det är helt klart att impopulariteten är så stor att det inte skulle räcka med det valfusk som han så skickligt utnyttjat sig av tidigare. Maduros hela maktställning bygger idag på att han har kontroll över valkommissionen, Högsta Domstolen och militären. Alla generaler som inte var trogna Socialistpartiet har bytts ut och det är svårt att tänka sig att armén skulle ställa upp för att återupprätta den demokratiska ordningen. Maduros senaste knep är att han låtit skapa en konstituerande församling vars befogenheter han själv fastställt. Den konstituerande församlingen ska formellt utarbeta en ny författning, men den har befogenhet att ingripa i det dagliga styret av landet och i praktiken godtyckligt gå runt landets nuvarande demokratiskt antagna författning. Parlamentet berövas den sista kvarvarande makten och man kan räkna med att presidentvalet 2018, om det genomförs, bara blir en blufföreställning. Reglerna för den konstituerande församlingen fastställdes så att Maduro skulle vinna trots att han har cirka 20 procents stöd i opinionsundersökningar (platser där han hade stöd var lika groteskt överrepresenterade med ledamöter i församlingen som de ställen där oppositionen var stark var underrepresenterade). Oppositionen vägrade på goda grunder att alls kandidera under sådana villkor. Hela världen har fördömt Maduros manipulationer och landet blev häromdagen utslängt ur den gemensamma latinamerikanska marknaden Mercosur.
Venezuela är idag en så kallad “failed state”, ett land som upphört att fungera. I dåligt sällskap med länder som Somalia och Sydsudan. Det är det idag mest uppenbara exemplet på vad socialismen kan göra för att föra ett land till botten både politiskt och ekonomiskt.