I tidskriften Ekonomisk Debatt (nr 4 2004) berättar professor Jan Ekberg vid Universitetet i Växjö om resultatet av de studier som man gjort om invandrarnas bidrag till arbetskraften. Projektetet studerar bosnier som kom till Sverige 1993 eller 1994. Det var sammanlagt 48 000 personer. I enlighet med rådande politik spred man ut dem över hela landet. De placerades i 250 av landets 289 kommuner. Många hamnade i Bergslagen eller Norrlands inland (där det fanns gott om tomma bostäder, men dåligt med jobb). Många hamnade också i storstäderna eller i småföretagsregionen Gnosjö-Gislaved-Vaggeryd-Värnamo (där det fanns gott om jobb).
Så här tio år efter kan man se vart politiken förde. Skillnaderna mellan de olika regionerna är extrema.
Sysselsättningsgraden för bosniska män (20-59 år) var 1999:
Småföretagsdistriktet 90
Stockholm 61
Göteborg 45
Malmö 37
Hela landet 59
För infödda svenskar är motsvarande tal 80
Sysselsättningsgraden för bosniska kvinnor (20-59 år) var:
Småföretagsdistriktet 80
Stockholm 54
Göteborg 35
Malmö 28
Hela landet 45
För infödda svenskar är motsvarande tal 77
I Malmö är alltså bara 32 procent av de vuxna bosnierna (28 procent av kvinnorna och 37 procent av männen) sysselsatta med arbete eller studier, medan det i småföretagsdistriktet i Småland är hela 86 procent – vilket är högre än för infödda svenskar i samma område. Även Göteborgs bosnier ligger med 40 procent långt under riksgenomsnittet för bosnier på 52 procent.
Likafullt envisas politikerna med att sprida ut nytillkomna invandrare till delar av landet där integrationen inte fungerar. Det är en otjänst både mot invandrarna och skattebetalarna!