En av de frågor som det tassats mycket kring i politiken är frågan om marknadshyror. Nuvarande sönderreglerade system har stora fördelar – för vissa. Och ännu större nackdelar för många fler. Den politiska logiken är dock utformad så att de få kan manipulera opinionen och göra det till en förlorarfråga att driva krav på införande av marknadshyror. Det är möjligt att det är så i dagens kunskapsläge. Men då är det en ansvarig politikers skyldighet att se till att kunskapsnivån förbättras, så att en på sikt både nödvändig och oundviklig reform får den uppbackning i folkdjupet som den förtjänar.
Låt oss först sammanfatta några effekter av hyresregleringen:
– hyrorna blir artificiellt låga på attraktiva lägenheter i centrala lägen
– hyrorna blir artificiellt höga på oattraktiva lägenheter i perifera lägen
Följden av hyreslagstiftningen är därmed:
– en gigantisk överföring av välfärd från dem som tvingas bo i för dyra lägenheter till dem som har förmånen att bo i de lägenheter som är för billiga
– en felaktig resursfördelning i samhället eftersom de som vill betala mer för att bo bättre inte får chansen att göra det – och de som vill bo enklare inte heller får en chans att anpassa sin bostadskonsumtion till de egna preferenserna
Eftersom de fördelaktigt prissatta lägenheterna huvudsakligen fördelas genom kontakter och kötider så innebär den välfärdsöverföring som nämndes ovan att socialt välutrustade äldre personer med svensk bakgrund får förmåner på socialt mindre välbemedlade yngre invandrares bekostnad. Det är möjligt att en sådan överföring av resurser stämmer väl överens med vad som de facto är ett intresse för socialdemokratiska partiets medlemmar, men det stämmer dåligt överens med de officiella mål som uppsätts i högtidstalen om solidaritet med de svaga. Den praktiska politiken handlar om att ta resurser från de svaga och ge till dem som klarar sig bra.
En stor majoritet av befolkningen bor för övrigt i bostäder (bostadsrätter och egnahem) som ligger helt utanför regleringarna och där marknaden styr minsta kvadratemeter i lägenheten. Regleringarna rör i huvudsak de som inte har det så gott ställt, det är åtminstone de som får betala kostnaderna för regleringen.
Det är dags att sluta tassandet kring ett av vårt samhälles största ekonomiska slöserer. Hyresregleringen bör upphöra och marknadskrafterna ta över på de delar av bostadsmarknaden som inte fungerar (de marknadsstyrda delarna fungerar ju bra redan idag!). Här finns utrymme för opinionsvinster för ett parti som vågar stå upp för det som är rätt och riktigt. Och som struntar i rösterna från priviligierade grupper som tjänar bra på den nuvarande politiken (t ex de som bor i hyresrätt på Östermalm i Stockholm – de personerna är ofta verbala och har tillgång till de rätta kanalerna i media – men de är trots allt väldigt få).