Efter att ha medverkat till att knäcka den syriska oppositionens kontroll över landets största stad Aleppo lämnade Rysslands enda hangarfartyg, Amiral Kuznetsov, i veckan Medelhavet utanför Syrien för att återvända till sin hemmastationering i Rysslands norra flotta med bas i Murmansk, 40 mil från Sverige. Samtidigt med detta börjar ryska media återigen ge ökad uppmärksamhet åt utvecklingen i Ukraina och de ryska “rebellerna” i östra Ukraina har ökat sin militära aktivitet. Artilleribeskjutning av ukrainska mål sker så gott som dagligen.

President Putin har visat att Ryssland är att räkna med militärt. Landet har bidragit till att hålla den syriske diktatorn Bashar al-Assad kvar vid makten och dessutom på ett par månader medverkat till att återföra kontrollen över Aleppo till Assads regering. Som kontrast har det gått trögt för de irakiska styrkorna att återta Mosul, Iraks näst största stad, som varit under ISIS kontroll sedan år 2014. De allra sista dagarna har det gått lite bättre och regeringsstyrkorna nådde i söndags fram till floden Tigris, men än återstår en tredjedel av Mosul öster om floden och hela Mosul väster om floden att befria.

Medan militären och ryska media koncentrerat sig på Syrien har Ukraina hamnat i bakvattnet. Men nu koncentreras återigen intresset till Ukraina. Vladimir Putin vill säkert utnyttja tillfället att sätta den nya amerikanska administrationen på prov. Donald Trump har i olika sammanhang visat att han inte är att lita på när det gäller inställningen till Ryssland. Och för Sverige är det bekymmersamt att svenska politiker inte tycks lyssna på Donald Trumps klartext att det för NATO-medlemmar krävs att man uppfyller kraven på 2 procent av BNP till försvaret för att kunna räkna med USAs stöd. I närområdet är det bara Polen och Estland som uppfyller de kraven, medan Lettland lär nå dit 2018. Sverige har regionens lägsta försvarsbudget med 1 procent av BNP. Men vi är ju inte ens medlemmar i NATO och därför inte alls skyddade enligt artikel 5 i NATO-stadgan.

Genom omplaceringen av Amiral Kuznetsov och tillbakadragande av ryska styrkor från Syrien förskjuts fokus för Rysslands militära insatser betydligt närmare Sveriges närområde. I både Estland och Lettland finns betydande ryska minoriteter vars intressen enligt Putins retorik måste försvaras av Ryssland. Medeldistansroboten Iskander, med kärnvapenkapacitet, har placerats ut i Kaliningrad-enklaven 30 mil från Sverige. Räckvidden omfattar hela södra Sverige upp till Stockholms södra förorter. Sverige satsar “stort” på att skaffa kontroll över vårt egna territorium. Hela 120 soldater har stationerats på Gotland. Men det finns varken luftvärn eller artilleri på Gotland. Försvarsministern ville på Folk och försvar-konferensen i Sälen inte utlova ökade anslag till försvaret. Tvärtom verkar behoven dras i långbänk i den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen, som ännu inte tillsatts. Den må göra en gedigen insats och komma med bra förslag. Kanske till och med försvarsminister Peter Hultqvist kommer att vara villig att ställa upp på beredningens förslag. Men kommer förslagen i tid för att ge effekt i ett alltmer osäkert närområde?