Den nya regeringen har suttit i ungefär en månad. Så det är i och för sig inte att förvåna att det hittills varit tunt med uppfyllandet av vallöften. Mandatperioden är på fyra år och i princip finns hela den tiden till regeringens förfogande. Men på en del områden kan man ifrågasätta varför inget hänt redan i den första budgeten. Varför finns exempelvis den märkliga plastpåseskatten kvar? Förra regeringen trodde att den skulle ge 3 miljarder i skatteintäkter (det blev 700 miljoner) och dåvarande Folkpartiet röstade för skatten på de premisserna samt att man ingick i regeringen Löfvens parlamentariska underlag. Idag vet vi bättre vad skatten verkligen betyder och Liberalerna har bytt sida i politiken. Visst kunde vi ha sluppit den skatten redan nu! Vi bör komma ihåg att det är tekniskt ganska enkelt att avskaffa något som står för sig och som inte fanns alls för bara några år sedan.
Värre är det med utlovade sänkningar av drivmedelspriserna. Det handlar nu inte om att sänka skatten utan att justera reduktionsplikten, vilket är ett krav på att bensinbolagen ska blanda in dyrare biobränsle i den bensinblandning/dieselblandning man säljer vid pump. Låt oss acceptera att det dröjer till nästa årsskifte, men då måste prissänkningen slå igenom med 4-5 kronor per liter. Det handlar inte om en krona i minskade skatteintäkter utan att bilisterna ska få tanka en bättre och billigare produkt.
Ett problem med den nuvarande regeringen är att Liberalerna under sin tid som röstboskap åt Löfven knutit upp sig på fel sida. Men Liberalerna är det minsta partiet i regeringen så vi får förvänta oss att de faktiskt böjer sig på rätt många punkter och accepterar att de övriga partierna får igenom sina vallöften.