På bara några få år i slutet av 1990-talet blev svenskarna sjuka, oerhört sjuka. Sjukfrånvaron var högre än i något jämförbart land. Toppen nåddes 2003 då varje svensk i arbetsför ålder förbrukade 43 dagar med sjukpenning eller sjukersättning (förtidspension) per år. En och en halv månad per år gick bort på grund av arbetsoförmåga! Var vår arbetsmiljö, vårt allmänna hälsoläge och våra arbetsförutsättningar verkligen så usla? Nej, inte egentligen. Det visade sig när den tidigare regeringen började strama åt de generösa reglerna för sjukpenning. Den nuvarande regeringen har i princip fortsatt i den gamla regeringens spår. Och nu tas ytterligare några steg för att få folk i arbete.Idag är sjuktalet nere i 37,5 dagar, vilket fortfarande är en hög siffra internationellt sett.
Arbetslinjen har förstärkts, dvs det krävs mer av anpassning av dem som blivit sjukskrivna. Oppositionen och framförallt vissa media kritiserar de nya förslagen. Men bara för två år sedan var oppositionen inne på i princip samma linje.
Eftersom det cirkulerar så många konstigheter i debatten ska vi sammanfatta vad det handlar om.
-Att sjukpenning i normalfallet ska betalas ut under högst ett år. Det är i princip samma regel om sedan länge gäller i våra grannländer (i Tyskland gäller dock 1,5 år). Inget annat land har möjlighet till obegränsad sjukskrivning. Är det fråga om en sjukdom längre än ett år är det fråga om ett av två alternativ: 1) En mycket allvarlig sjukdom som rimligen inte kommer att kunna botas (cancer är ett exempel), i de fallen ska förlängd sjukpenning kunna beviljas. 2) Ett misslyckande att rehabilitera personen – ett misslyckande som kan skyllas på personen eller på myndigheterna. I de fallen ska det bli stopp för sjukpenning efter ett år.
-Att det ska sättas tryck på den sjuke och dennes arbetsgivare att ta itu med situationen tidigare. All erfarenhet visar att man måste agera snabbt dör att ta sig ur problem som är möjliga att åtgärda. Därför ställs krav på att man efter tre månader ska pröva om det inte går att arbeta med något annat hos samma arbetsgivare och efter ett halvår ska samma sak gälla även andra arbetsgivare. Idag är det alltför vanligt att till exempel en murare som får ont i ryggen slutar att arbeta, fast det finns massor med andra arbetsuppgifter som han kan utföra. Det är ett oerhört slöseri med mänskliga resurser.
-Genom att alla bidrag har dragits in om den sjuke börjat arbeta har många avstått från att försöka. Nu blir det möjligt att prova sin egen förmåga utan att sjukersättningen (förtidspensionen) dras in. Det ska bli möjligt att tjäna 41.000 kronor per år utan att bli av med sjukersättningen. Tanken är att fler ska få chansen att pröva vilken arbetsförmåga de har, utan att riskera sin försörjning.