Det är politiskt korrekt att tycka illa om rasister. Men vem är rasist? I politiskt korrekta media blir gärna en uttalad anti-rasist kallad för rasist. Om åsikterna i övrigt är felaktiga. Se på Pauline Hanson, parlamentsledamot i Australien. Hon – och hennes nybildade parti One Nation – gjorde nyligen stor succé i delstatsvalen i Queensland med 20 procent av rösterna och man räknar med att One Nation skulle bli tungan på vågen i australiensisk politik när det blir nyval.

Pauline Hansons budskap är enkelt. Alla australiensare är lika värda och ska ha samma rättigheter. Det innebär att invandrare och invandrares ättlingar ska ha samma rättigheter som urinvånarna. Under senare år har en rad privilegier skapats för urinvånarna. One Nation tycker att detta är fel och kräver att alla australiensare ska ha samma rättigheter. Inte minst upprörd har Pauline Hanson blivit över att ett domstolsutslag gav urinvånarna (i oidentifierad juridisk form) rätt att hindra kommersiell exploatering av mark som i sekler använts av invandrare och nybyggare. På 1700-talet flyttade vita invandrare in i delar av Australien och på en del håll skedde det i konflikt med urinvånarna, vars rättigheter kränktes. På ungefär samma sätt som det storsvenska samhället invaderade samernas traditionellt lågexploaterade områden.

Svenska domstolar har efter processer som pågått i decennier gett svenska staten rätt till områden som samerna gjort anspråk på och ansett sig ha bättre rätt till (främst det så kallade Skattefjällsmålet). Det var fråga om områden som hade mycket obetydlig användning när samerna var de enda närvarande. De har sedan saknat ägare, men svenska staten har förklarat att all mark som inte har annan ägare tillhör staten. Domstolarna (inklusive Högsta Domstolen) har accepterat detta, främst med argumentet att kungliga förordningar på 1700-talet begränsat nyttjanderättigheterna, varför marken kunde anses tillhöra staten. Den som vill bedriva gruvdrift i Sverige kan för övrigt göra det även på annans mark till en löjligt låg ersättning. Äganderätten till mark innefattar i svensk rätt inte rätten att bryta malm inom området – den kan vem som helst göra anspråk på (även markägaren naturligtvis) efter anmälan till bergmästarämbetet.

I Australien kräver One Nation att invandrarna och deras ättlingar ska fortsätta att ha rätt att exploatera den mark som redan utnyttjats i ett par hundra år. Och gruvbolagen – gruvnäringen är mycket betydelsefull i Australien – ska ha rätt att bryta malm mot erläggande av skäliga avgifter (inte nästan gratis som i Sverige). One Nation menar att en juridiskt oidentifierad grupp – urinvånarna – inte kan göra anspråk på all mark i Australien, bara för att folkgruppen var ensam i ett oerhört glest befolkat land för trehundra år sedan. Kanske passerades området på en jakttur en enda gång för 300 år sedan… eller det är fullt möjligt att en människa aldrig satt sin fott i området… Ståndpunkten att alla australiensare ska ha samma rättigheter framställs som rasistisk i “politiskt korrekta” media. Trots att det inte är fråga om annat än att alla australier ska ha samma rättigheter.

Tänk om schlesierna skulle komma och kräva tillbaka sin farfars mark i det som nu är Polen – vilka politiskt korrekta media skulle backa upp ett sådant krav, trots att kravet skulle bygga på femtio år gamla rättigheter till högexploaterad och högvärdig jordbruksmark, där tidigare ägare finns noggrant registrerade i folkbokföringsregistret och bevisligen fördrevs från sin fäderneärvda jord 1945 (med motiveringen att den politiska ledningen i deras hemland begått brott, det drabbade även fullständigt hederliga personer som politiskt motarbetat nationalsocialisterna och kanske till och med suttit i fängelse för sitt motstånd mot regimen).

Pauline Hanson är ett fenomen i australiensisk politik. När hon vägrades att kandidera för det liberala partiet ställde hon upp som oberoende kandidat och blev invald i det federala parlamentet i Canberra. Hon höll sitt jungfrutal i parlamentet i Canberra den 10 september 1996. På två år har hon sedan byggt upp partiet One Nation, som alltså gjorde succé i delstatsvalen i Queensland. Pauline Hanson drev innan hon blev politiker en fish and chips-butik i den lilla staden Oxley i Queensland. Hon är ensamstående mamma med fyra barn. En nog så politiskt korrekt bakgrund. Men hon har fel åsikter och betraktas därför som en politisk paria.

Pauline Hansons jungfrutal i parlamentet finns på http://www.gwb.com/au/gwb/news/photo/phtalk.html