Årets Almedalsvecka visade klart och tydligt att den anti-vita rasismen vinner terräng. Under skenbar antirasistisk flagg gick en rad småsekter till angrepp mot “vita män”, vars politiska uttalanden underkänns enbart på grund av att de var “vita män”. Och var man inte vit man, utan svart, som den moderate riksdagsmannen Hanif Bali, kunde man bli utskälld för att man gick de vita männens ärenden. Det förutsätts nämligen att de som inte är vita ska stå långt till vänster och pyra av socialism. Lyckligtvis är det inte så. Vi tror mycket bättre om de som inte är vita. Och vet att vi har rätt.
Klagomålen på de “vita männen” har nog hörts förr. På diverse perifera evenemang, men i år var det här något som redovisades tungt av media och gavs därmed intryck att vara en “vanlig” och kanske “respektabel” åsikt. Rasism kan dock aldrig vara respektabel. Oavsett vilken grupp rasisterna vill slå ner på.
Värst i klassen var i år ingen av småsekterna utan Åsa Romson, Miljöpartiets kvinnliga språkrör, vars hela tal formulerade sig till ett enda sexistiskt och rasistiskt angrepp mot en stor del av svenska folket. Folk i publiken stönade över Romsons tirader och flera media uppmärksammade faktiskt saken. Ledaren för ett av Sveriges största partier vräker ur sig otidigheter mot vissa grupper av befolkningen bara på grund av deras kön och hudfärg och hon gör det tydligen utan att skämmas.
Kolla bland annat följande:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hela-vanstern-har-forvandlats-till-en-politisk-freak-show_3720618.svd (Per Gudmundsson skriver i Svenska Dagbladet)
http://www.sydsvenskan.se/sverige/ett-tal-till-krankta-unga-kvinnor/ (Martina Glimberg skriver i Sydsvenskan)
http://www.svt.se/opinion/article2167518.svt (Hanif Bali skriver på SvTs debattsida)
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politisk-retorik-som-skuldbelagger-kollektiv-ger-vi-och-dom-tankande_3721570.svd (Tove Lifvendahl skriver i Svenska Dagbladet)