Ibland kan man höra arga socialdemokrater som hävdar att de rika får en “gräddfil” till sjukvården om de anlitar privata kliniker eller tecknar sjukvårdsförsäkringar.
Den som framför så korkade idéer borde nog uppsöka en läkare, för att få hjärnkontoret omrört så att det fungerar med den enklaste logik.
När “de rika” betalar sin egen sjukvård avstår de från att anlita den sjukvård som de har rätt till från det allmänna och som de redan har betalt rejält för. De som betalar för försäkringar eller privat sjukvård ser alltså till att samhället sammanlagt får med resurser för sjukvård än vad politikerna avser vara rätt avvägning mot skattenivån. Men ingen verkar klaga på om de välbeställda använder sina pengar för att köpa kaviar, champagne eller Mercedes-bilar. Om de istället vill betala löner för några fler läkare så är det svårt att se som något samhällsfientligt. Det är fråga om att använda egna pengar (som förhoppningsvis tjänats ihop på hederligt sätt). Deras val att betala en gång till för det som de redan betalt fuller väl via sina höga skatter lämnar dessutom tomma platser i eventuella vårdköer för dem som är mindre välbeställda. De får komma tidigare till vården än vad som hade blivit fallet om de skulle trängas också med dem som vill betala extra!
Låt oss se försäkringspremier och extra läkararvoden från dem som är välbeställda som en gåva till de fattiga!
Det kanske ska tilläggas att den helt privatfinansierade vården är en mycket liten del av den samlade svenska vården. När politikerna talar om privatisering inom vården handlar det mestadels om att lägga ut själva vårdgenomförandet på privata entreprenörer, där både kostnaderna och resursfördelningen fortfarande helt kontrolleras av politikerna.