Kvällstidningarna har hamnat i en svår nedgångsfas. De behandlar inte längre nyheter utan driver egna kampanjer om de mest bisarra ämnen. De riskerar därmed att tappa sitt existensberättigande. Dessvärre ser vi samtidigt som kvällspressen når nya bottennivåer att en del seriösa dagstidningar åtminstone delvis följer med ner i träsket.
Vad har dominerat tidningarna den senaste tiden?
En skandalbok om kungen har fått sida upp och sida ner. Åtminstone en av författarna (Deanne Rauscher) är sedan tidigare känd för att ta lätt på sanningen och ännu lättare på källkontrollen. Icke desto mindre kan kvällstidningarna bygga upp en hel vecka på Kungens förmenta synder. Dels handlar det om sådant som skulle ha hänt för trettio-fyrtio år sedan, dels om bisarrt svaga kopplingar till kungen (en flicka som blivit inbjuden till en fest med några vänner till kungen som tror att andra flickor kan ha bjudits in till fester där kungen faktiskt var med, en krogvakt som säger sig ha sett kungen och drottningen på en tvivelaktig klubb i Atlanta 1996 – trots att chefen säger att korgvakten inte jobbat där det aktuella året, att kungens vänner fortsatt att ha sina privata fester på en sedan länge använd lokal även sedan en jugoslavisk gangster tagit över huset där lokalen fanns…)
Ett annat ämne i samma tveksamma klass är hysterin kring “underrättelseverksamhet” som utövats av amerikanska ambassaden. Till exempel att ambassadens personal fotograferat och noterat signalement på misstänkta figurer som smyger runt ambassadbyggnaden. Varje normalt funtad svensk kollar lite extra dem som smyger omkring det egna hemmet. Det är ett sätt att förebygga tjuvars alltför fria härjningar. När terrorister 1998 attackerat de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania med hundratals dödsoffer (huvudsakligen civila kenyaner och tanzanier som passerade förbi på gatan) som följd – men anmärkningsvärt nog först då – började USA öka säkerheten kring sina egna ambassader, till vilket naturligtvis hör att orientera sig om suspekta personer i närheten, liksom om personer som framför rabiat kritik och hot mot landet. Ett koppel journalister skapar rubriker som vore det ett brott att försöka hindra terror och massmord. Att den ej juridiskt utbildade justitieministern låter sig bli en nickedocka i kvällspressens kampanj är pinsamt för henne och regeringen.
Det tredje ämnet som dominerat slaskpressen den senaste veckan är jakten på den som skjutit ett stort antal personer i Malmö det senaste året (det har skett ett sextiotal skottlossningar i Malmö det senaste året, 45 av dem anses vara uppklarade och avser till stor del uppgörelser mellan olika kriminella gäng, men även en del annat, 15 skottlossningar återstår). Kvällspressen springer omkring och visar offer för skytten bilder på den misstänkte (bra sätt att göra eventuella vittnesutpekanden juridiskt värdelösa) och bygger upp en demonbild av den misstänkte – det påminner om när Per Olof Svensson greps för mordet på Anna Lindh trots att han var helt oskyldig (nu inte sagt att den nu gripne skulle vara oskyldig, men nedgrottandet i privatlivet hos en som har rätt att betraktas som oskyldig tills han är dömd lämnar en otrevlig bismak).
Visst, Sverige har de tidningar svenska folket förtjänar. Det är sorgligt att det inte ska vara bättre än så.