Reduktionsplikten innebär att säljare av drivmedel måste blanda in en viss mängd biobränslen i det bränsle som säljs till kund. I Sverige infördes reduktionsplikten 2018. Petroleumprodukter (inklusive bensin och diesel) tillverkas på en konkurrensutsatt marknad. Det finns hundratals tillverkare som gör att priserna hålls nere av konkurrensen.

Det förhåller sig dock annorlunda med inblandning av biobränslen enligt den statliga reduktionsplikten. I Sverige är det i stort sett ett företag som tillverkar inblandningsprodukterna, Preem. Preem har ett raffinaderi som framställer godkända inblandningsbränslen. Men det är bara Preem som har ett sådant. Övriga bränsleförsäljare på marknaden måste använda sig av Preems produkter för att uppfylla de statliga kraven. Det innebär att det blir Preem som bestämmer priserna och att alla övriga blir beroende av Preem.

Preem samarbetar nära med de myndigheter som fastställer reglerna. Tidigare planerade Preem för en utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil, men det var när Miljöpartiet styrde energipolitiken, så det var uppenbart att det gick väldigt trögt för Preem. Så plötsligt, från den ena dagen till den andra, drog Preem tillbaka sin ansökan och lyckades istället utverka statliga kreditgarantier för 3,5 miljarder kronor för att bygga om raffinaderiet till produktion av biodiesel. Staten tar hela risken för ett industriellt högriskprojekt. Och samtidigt jobbar Preem hårt för att maximera reduktionsplikten. De tjänar pengar, pengar som betalas av konsumenter som får dyrare bensin och diesel. Konkurrensen är så gott som obefintlig. Staten håller Preem under armarna.