I Sverige har vi politiska domstolar. I den meningen att alla nämndemän i de lokala tingsrätterna är utsedda av de politiska partierna och att så vitt känt alla är med i något politiskt parti. I områden med stark majoritet för den ena sidan är också tingsrättens sammansättning ensidig.
Tingsrätten ska pröva hur lagen ska tolkas. Och lagen är skapad i en politisk process. Men tolkningen anses i de flesta länder vara en angelägenhet för opolitiska domstolar. Så är det alltså inte i Sverige.
Det finns visserligen ett utslag i Europadomstolen som rör Contra-medarbetaren C G Holm om att domstolarna inte får ha en sammansättning sådan som den aktuella i politiskt laddade mål. Europadomstolen fastställde att C G Holms mänskliga rättigheter hade kränkts när han fick en stämning mot ett av socialdemokratiska partiet ägt bokförlag prövat av en domstol där fem av nio ledamöter var med i det socialdemokratiska partiet. Men domen i Strassbourg har ännu inte fått några praktiska konsekvenser.
I Sverige hanteras fortfarande alla mål av de politiskt sammansatta domstolarna. Det får konsekvenser. I Veckans Contra den 19 augusti behandlades målet mellan Ralph Rentzsch och Ellen Hyttsten inför Östersunds tingsrätt. Hyttsten, som var landstingsdirektör och därmed djupt involverad i det socialdemokratiska partiet i det starkt (s)-kontrollerade Jämtland, hade i ett cirkulärbrev i tjänsten anklagat frilansjournalisten Rentzsch för att bedriva trafficking och kvinnohandel, för att han startat en äktenskapsförmedling på nätet. Den åtalade fick uppbackning av länets socialdemokratiska riksdagsmän och av dåvarande ministern och jämtlänningen Margareta Winberg. Följdriktigt frikändes Hyttsten, trots att åklagaren själv ansåg att ärendet var grovt, så grovt att det blev allmänt åtal trots att det är utomordentligt ovanligt i förtalsmål. Den politiska domstolen hade talat.
Åklagaren överklagade till Hovärtten för Nedre Norrland och den har nu kommit med sin dom. Hyttsten, som nu avancerat till avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting i Stockholm, dömdes av en enig hovrätt till 50 dagsböter à 600 kronor, 15.000 kronor i skadestånd till Rentzsch och 47.684 i rättegångskostnader, sammanlagt 92.684 kronor. Hovrätten består, vid sidan av två hovrättsnämndemän, av lagfarna jurister som agerar så som vi förväntar oss av fru Justitia, med politisk bindel för ögonen.
Det beklämmande är att om målet går upp ytterligare en instans, till Högsta Domstolen, hamnar det återigen i en nästintill politisk domstol. Justitieråden meriterar sig bara sällan för sina tjänster genom att vara domare i hovrätterna, den vanliga rekryteringsgången är istället lång och trogen tjänst i kanslihuset. Bara om man skrivit lagar åt regeringen är man normalt betrodd att bekläda de ansvarsfulla posterna som domare i Högsta Domstolen. Och har man de bakgrunden är man ofta mer politiker än jurist.
Sverige har politiska domstolar – och det är en fara för rättssäkerheten.