Runtom i Europa skaffar sig politikerna fördelar genom att med olika fiffiga metoder stjäla pensionärernas pengar. Sedan regeringarna kört statsfinanserna i botten har man letat efter stora pengar att fylla hålen med. Och de största pengarna finns i pensionärernas (och blivande pensionärers) pensionsbesparingar.
Det är lätt att förstå, men svårt att försvara, att politikerna inte kan hålla fingrarna i styr.
I Ungern gav regeringen medborgarna erbjudandet att överlämna sina besparingar (av ungefär svensk premiepensionsmodell) till staten. I utbyte fick de behålla rätten till statlig pension (mot fortsatta avgifter naturligtvis). Om pengarna inte överlämnades till staten dras den statliga pensionen in helt och hållet. “An offer you can’t refuse”. Staten plockar in 95 miljarder kronor på detta.
I Bulgarien tänkte man dra in alla medel som avsatts till förtida pensioner, för att förstärka statens förmåga att betala ordinarie pensioner. Efter protester blev det dock bara 20 procent av de avsatta medlen som drogs in.
I Polen ställer staten kravet på att en tredjedel av framtida obligatoriska insättningar i pensionssystemet ska flyttas från finansmarknaden till staten. Staten fixar alltså mycket billig upplåning – medborgarna/pensionärerna får betala. Medborgarna/pensionärerna blir blåsta på cirka 16 miljarder kronor om året.
I Irland finns The National Pension Reserve Fund, som bildats för att ta hand om pensionsutbetalningar under perioden 2025–2050 (då det av demografiska skäl kommer att finnas särskilt många pensionärer). I mars 2009 beslagtog den irländska regeringen 35 miljarder kronor av denna fond för att rädda landets banker och i november 2010 lade regeringen beslag på återstående 23 miljarder för att rädda statsfinanserna.
I Frankrike skedde något liknande. Där fanns också en särskild pensionsfond (FRR) för att täcka åren 2020–2040. Dessa medel flyttades om för att täcka det underskott som uppstått redan nu och pengarna kommer att användas med början redan i år och vara slut år 2024.
I Portugal har staten lagt beslag på det statliga telebolagets pensionskassa för att mildra krisen i statens finanser.
Pengar som samlats på hög tycks utgöra en stor lockelse för våra politiker. Liknande har hänt i Sverige när socialförsäkringsminister Anna Hedborg (hon som menade att bullbak och bärplockning för egen konsumtion var skatteflykt) en gång föreslog att de som hade privata pensioner skulle få motsvarande mindre i allmän pension. Hennes förslag skulle ha lett till att allt privat pensionssparande (åtminstone det som placerades i Sverige) skulle ha upphört helt. Hennes förslag höll i fyra timmar innan hennes chef Göran Persson talade om var skåpet skulle stå. Sedan infördes i förarbetena till det nya pensionssystemet ett särskilt kapitel som förklarar att pensionssparandet i premiepensionen skyddas av egendomsskyddet i grundlagens andra kapitel.
Just nu behöver regeringens moral lyckligtvis inte prövas. Men är det någon som egentligen tror att den svenska regeringen (socialdemokratisk eller borgerlig) skulle vara ett dugg bättre än de sex nämnda länderna om krisen skulle komma hit?