Den som läser dessa rader i nyårshelgens Sverige har nog inget akut behov av att få den ökade medeltemperaturen i världen förklarad. Mellan snöstormarna upplever vi upprepade köldknäppar, med temperaturer långt under de normala.
Men många forskare anser att jordens medeltemperatur, trots det nu aktuella vädret, har höjts under de senaste hundra åren. Det finns de som bestrider de resultaten och menar att genomsnittstemperaturerna är mätta i städer som växt och att de stora städerna alltid är varmare än omgivningen. Men om man ser till de senaste decennierna har temperaturen ökat också om man anlitar satellitmätningar, där det är möjligt att välja områden på den rena landsbygden som jämförelseobjekt.
Men, klimatet har växlat under årtusenden. På vikingatiden var temperaturen minst lika hög som idag (på bronsåldern ännu högre), för att under 1600-talet sjunka drastiskt (Karl X Gustav kunde tåga med den svenska armén över de danska bälten 1658). Under 1700-talet gick temperaturen upp för att sedan sjunka under 1800-talet. Under 1900-talet har temperaturen i stort sett gått upp, med en tillfällig nedgång under perioden 1950-1970. De senaste trettio åren har så temperaturen gått upp igen.
Den i breda kretsar accepterade förklaringen till detta är att människans förbränning av så kallad växthusgaser ökar koldioxidhalten i atmosfären, vilket i sin tur driver upp temperaturen genom den så kallade växthuseffekten. FN har i olika konferenser utgått från den hypotesen och lanserat omfattande åptgärdsprogram för att genom centralplanering begränsa koldioxidutsläppen från mänskliga aktiviteter.
Växthuseffekten i sig ska vi vara mycket tacksamma över. Utan växthuseffekten (att atmosfären kan “låsa in” värme från solen) skulle jorden vara så kall att vi inte skulle ha något liv alls i nuvarande form på vår planet. Men har verkligen växthuseffekten påverkat temperaturstegringen de senaste decennierna?
Den danske rymdforskaren Henrik Svensmark har lanserat en helt annan förklaring till den uppmätta temperaturökningen. Svensmark har visat att jordens medeltemperatur samvarierar med den kosmiska strålning som träffar jorden, vilken i sin tur samvarierar med solens magnetiska verksamhet (solfläckar). Samvariationen är så god att variationerna i den kosmiska strålningen skulle kunna förklara hela den ökning av medeltemparturen vi sett de senaste decennierna. Då skulle det vara solens aktivitet och inte människans aktivitet som påverkat klimatet.
Svensmark hade ursprungligen ingen uppfattning om varför det fanns en samvariation – han kunde bara konstatera empiriskt att samvariationen var mycket god. Amerikanska forskare har så lanserat teorin att den kosmiska strålningen påverkar aerosolernas förmåga att bilda moln. Och den kosmiska strålningen påverkar (positivt) aerosolernas förmåga att bilda moln. Aerosoler är de små partiklar omkring vilka molnen bildas. Med mer moln minskar jordens temperatur (mer värme studsar tillbaka ut i rymden).
Svensmarks kalkyler ger en bättre förklaring till temperaturvariationerna än växthusteorerikernas modeller. Han utgår från en faktor som människan inte kan påverka och som mycket väl kan växla och gå i motsatt riktning mot vad den gjort de senaste decennierna. Det är då högst betänksamt att som nu många politiker vill göra, ändra hela grundvalen för det moderna samhällets energiförsörjning, eftersom man tror att det är mänskliga aktiviteter som styr klimatet.
Om av människan okontrollerade faktorer i själva verket skulle kunna styra i motsatt riktning skulle det ju vara i mänsklighetens intresse att öka -inte minska – människans positiva påverkan på jordens temperatur.