Ett grundlagsförslag har lagts fram för att sätta stopp för publiceringen av offentliga handlingar på ett sätt som gör att allmänheten har nytta av dem. Förslaget verkar få majoritet i Riksdagen, trots en förödande och massiv kritik från en rad juridiska remissinstanser. Och från en rad debattörer med olika bakgrund – kritiken är hård från socialdemokrater till moderater, trots att partierna officiellt ställer upp för den nya censurgrundlagen.
Sedan länge har offentliga handlingar varit en källa till många smaskiga avslöjanden av oegentligheter och tveksamheter i den offentliga förvaltningen. Den som rätt använt offentliga handlingar har utnämnts till ”hjälte”. I veckan fick vi veta att drevet kan sätta igång av motsatt skäl, på grund av att någon gör offentliga handlingar tillgängliga.
Innan vi går in på detta ska vi ha klart för oss att de flesta offentliga handlingar är synnerligen ointressanta. Och att mängden offentliga handlingar är så enorm att även flertalet av de handlingar som är intressanta aldrig blir uppmärksammade.
Men visst, ambitiösa landsortsjournalister besöker varje dag kommunhuset för att se om det kommit in något av intresse till kommunstyrelsen. Den som vill undvika uppmärksamhet löser problemet genom att adressera handlingarna till någon viss tjänsteman så att det inte handlar i kommunens allmänna diarium.
Det brukar också vara så att inkommande handlingar till JO, JK och ytterligare några myndigheter kollas regelbundet av ”stringers” som för några hundralappar i ersättning tipsar lokaltidningar runt om i landet. Det är ju inte varje månad som det dyker upp något av intresse i Kalmar, så Barometern skulle inte ha möjlighet att genomföra den granskningen själv. Men den som har Sveriges alla tidningar som tipsmottagare kan skaffa sig en hacka på en sådan granskning, i alla fall så mycket att det ger lön för mödan.
Men de allra flesta offentliga handlingarna blir på goda grunder aldrig uppmärksammade.
När, som nu skett, en mejlkorrespondens blivit uppmärksammad föranleder det hysterisk kritik från vissa media och även inom ett visst parti, (M).
Chang Frick, chefredaktör för nättidningen Nyheter idag, engagerade en ny medarbetare, Pelle Zackrisson, som bland sina första arbetsuppgifter på Nyheter Idag, begärde ut mejlkorrespondensen mellan UD och journalisten Patrik Oksanen vid Hela Hälsingland. Den tidning som Zackrisson jobbat vid bara några dagar tidigare (faktiskt så sent som när mejlkorrespondensen mellan Oksanen och UD började). Nyheter Idag konstaterade att korrepsondensen handlade om UD ville ”sälja in” en intervju med Krim-aktivisten Olga Skripnuk, som skulle komma till Sverige. Oksanen valdes ut för att han skrivit mycket om Ryssland (för det mesta kritiskt mot Putin, men några gånger har vi på Contra studsat till inför artiklar med en helt annan tendens). Sveriges officiella politik om Krim är ingen hemlighet. Den svenska regeringen anser att Rysslands annektering av Krim är olaglig och deltar i sanktioner mot Ryssland, som motiveras av ockupationen och annekteringen av Krim. Så det är inget konstigt att svenska regeringen hjälper en Krim-aktivist.
Nyheter Idag fick korrespondensen, uppenbarligen utan att UD ens tänkte tanken att det kunde föreligga sekretess eftersom utlämnandet skedde omgående. Nyheter Idags Chang Frick undrade om det var vanligt att UD tipsade enskilda journalister om intervju-objekt. När han fick klart för sig att det var vanligt, gjorde tidningen inget av mejlkorrespondensen. Men de delade den med riksdagsledamoten Hanif Bail, som långt efter att den aktuella intervjun var genomförd och publicerad, delade med sig av korrespondensen genom Twitter. Det skulle han uppenbarligen inte ha gjort.
Dagens Nyheter, ledande inom falska nyheter i Sverige, gjorde en stor sak av händelsen och hävdade på oklara grunder att ryssarna hade hackat in sig på UDs mejl. I DNs konspirationsteorier blev det så att Nyheter Idag (som på svårbegripliga grunder anklagas för att vara ryssvänliga) skulle ha tipsats av ryssarna att korrespondensen fanns och kunde begäras ut från UD.
DN-journalisten Josefin Sköld är tidigare mest känd för att ha legat bakom artiklar om Riksdagens talman Urban Ahlin med påståenden, som senare dragits tillbaka, var en av dem som låg bakom DNs konspirationsartiklar.
Vi på Contra tror bättre om rysk underrättelsetjänst än så. Hade de verkligen lyckats hacka sig in på svenska UD skulle de naturligtvis hålla knäpptyst om en sådan fantastisk kupp för att kunna lyssna så mycket som möjligt så länge som möjligt. Definitivt skulle de inte blåsa saken genom att tipsa en inte särskilt viktig tidning på ett sätt som skulle kunna avslöja vad de hade lyckats med.
Följden av Hanif Balis twitter blev ett sällan skådat drev mot Bali, även om han varit van vid mycket, eftersom han är en kontroversiell person. Och detta för några helt oskyldiga offentliga handlingar. Att publicera offentliga handlingar var till i förra veckan något som för det mesta lovordades i media. Nu har det plötsligt blivit nästintill landsförräderi.
Bild: Utanför UDs byggnad på Gustaf Adolfs Torg i Stockholm finns en bronsreplik av Raoul Wallenbergs ”diplomatportfölj”. En påminnelse om att UD misslyckats med mycket i sin Rysslands-politik.