En del av de bolag som vill ta hand om våra pensionspengar försöker i stora reklamkampanjer tala om att de bara ägnar sig åt “etiska” placeringar. Tittar man närmare på verksamheten kan den vara högst oetisk. Och inte särskilt lönsam.
Det finns två bolag som mer än andra försökt tala om hur “etiska” de är. Det ena är fondbolaget Banco, som år efter år visar lägre avkastning än de flesta konkurrenterna på sina fonder. Åtminstone sedan man för ett tiotal år sedan började med en “etisk profil”. Det andra är försäkringsbolaget KPA, som till 60 procent ägs av Folksam och till 40 procent av organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Banco var tidigare det största fondbolaget som inte var knutet till någon av storbankerna, men det usla resultatet gör att bolaget tappat marknadsandelar ordentligt.
KPA satsar varje år tiotals miljoner på marknadsföring, kampanjer som inte på något sätt kan försvaras företagsekonomiskt. Däremot kan KPA leva gott på att man förvaltar en stor del av pensionskapitalet som Sveriges kommunanställda har rätt till, men där de inte har något annat val än KPA, för det har av fack och arbetsgivare fastställts att det är KPA som ska förvalta pengarna. Men en liten procentsats på det stora tvångsförvaltade kapitalet räcker till gigantiska stortavlor och annonser som egentligen riktar sig till de få som har möjlighet att placera fritt och som om de gör det väljer något annat (dock tar KPA hand om alla pengar som tillhör dem som inte väljer). KPA har genomgående haft en låg avkastning år efter år, men hamnade förra året ännu lägre än tidigare med bara 1,7 procent i avkastning, medan konkurrenter som Länsförsäkringar, AMF, SEB Trygg Liv och Skandia låg mellan 7 och 11 procent. Det är Folksam som förvaltat pengarna åt KPA, men Folksam självt hade en avkastning kring 4 procent, långt sämre än konkurrenterna, men alls inte lika uselt som KPA.
Nu har Folksam nyligen beslutat att hela förvaltningen ska läggas över på Swedbank, som säkert kan göra bättre ifrån sig. Men som även framöver kommer att begränsas av de etiska kraven som de ska följa enligt avtalet med Folksam/KPA.
Vad betyder då etiken? Den innebär enligt KPA att pengar inte ska satsas på vapen, alkohol, tobak och spel. Det verkar alltså som om den högsta etiken för KPA är att fienden ska marschera in och ta över vårt land. Redan den forntida kinesiske filosofen Sun Tsu konstaterade att varje land hade en armé, sin egen eller någon annans. Det demokratiskt fattade beslut som gör att skattebetalarna varje år satsar 40 miljarder kronor på att försvara vårt land anses tydligen vara oetiskt av KPA. Etik enligt KPA blir alltså rent sabotage av vårt demokratiska samhällsskick. Också de andra områdena som anses “oetiska” kan på goda grunder ifrågasättas. Spel är en bransch som varje år drar in miljarder till svenska staten. Också här är det demokratiskt fattade beslut att det ska finnas spelverksamhet. Där dessutom staten är den i särklass största aktören på marknaden. Samma gäller alkohol. Tobaken är dock inte längre en statlig angelägenhet, här är det bara miljarder som inhöstas i statliga skatter. För en verksamhet som är helt laglig enligt demokratiskt fattade beslut.
Det kan finnas goda skäl att avstå från att satsa på vissa branscher. Men det är magstarkt att marknadsföra det som etiskt när bolaget gör usla affärer och visar en tvivelaktig etik i den egna marknadsföringen.