Några tidningar, med Dagens Nyheter i spetsen, har under senare tid kritiserat så kallade “etiska fonders” placeringar.
Etiska fonder är en märklig företeelse, men kritiken mot de etiska fonderna är ännu märkligare.
Etiska fonder säger sig ta särskilda etiska hänsyn vid placeringarna, något som ska ge fondspararen inte bara bra avkastning utan även gott samvete. En del har påstått att de etiska fonderna gett bättre avkastning än “vanliga” fonder. Så är naturligtvis inte fallet, avkastningen varierar som för alla fonder, men är det någon avvikelse i resultatet så är den neråt. Värst är kanske att den sällsynt usla förvaltaren KPA satsar stenhårt på att marknadsföra sin “etiska profil”. Det “etiska” resulterade i att KPAs pensionsbolag för 2006 gav en avkastning på 1,6%, medan närmaste konkurrenten AMF Pension gav 9,6%. Skandia gav 9,0%, Länsförsäkringar 7,5% och Handelsbanken Liv 8,2%, för att nämna några. Bondfångeri med skyhöga marknadsföringskostnader är en bra beskrivning på KPA hårda och missvisande marknadsföring.
Olika bolag definierar det etiska på olika sätt. Genomgående tycks vara att spel, pornografi, sprit, tobak och vapen anses vara oetiskt. Spel, sprit och tobak är tre av de flesta staters största intäktskällor, så man skulle kanske märka en viss skatteprotest i definitionen på det etiska. Men det är nog att dra för stora växlar på vad som anses vara oetiskt. Att räkna vapen som oetiska är också märkligt. Svenska staten spenderar varje år 20 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar på militär utrustning, varav merparten är vapen av olika slag. Försvaret har vapen för att försvara vår demokrati mot diktaturer och terrorister och polisen har vapen för att försvara fridsamma medborgare mot gangsters – tjuvar och mördare. Vapen är en av det civiliserade samhällets grundläggande samhällsnyttigheter och en nödvändighet för att upprätthålla civilisationen. Att räkna “vapen” som oetiska är svårt att kalla annat än bedrägeri.
På senare tid har det “etiska” utvecklats till att omfatta även synpunkter på bilar, bränslen och så vidare. Det anses till exempel vara etiskt att stimulera användningen av bränslen som driver upp livsmedelspriserna och tvingar människor i fattiga länder till svält. Men än värre blev det i den nu aktuella pressgranskningen av de etiska fonderna, där KPA fick sig en skopa. Inte för att de var usla förvaltare och tog betalt för att slösa bort pensionsspararnas pengar på dåliga placeringar, utan för att deras placeringar i energiföretag inte stämde överens med skojarorganisationen Greenpeace uppfattning om vad som är bra miljöpolitik.
Håll er undan från KPA, men gör det för att de är usla placerare som spenderar alltför mycket av spararnas pengar på falsk marknadsföring. Lyssna däremot inte på vad pressen skriver om deras miljöinvesteringar. Det är den etiska profilen som sådan som är ett hyckleri, inte dess tillämpning.