Vanligen brukar en ny president få en “smekmånad” på 100 dagar. Och med tanke på hur Barack Obamas popularitet växte efter valet och före tillträdet skulle man kunna ha tänkt sig att han fått lite mer tid än så.
Men icke så.
Han fick, trots löften om en ny utnämningspolitik och förkrossande majoritet i Senaten, som ska godkänna många utnämningar, genast problem.
Den nominerade handelsministern, guvernören från New Mexico, Bill Richardson tvingades dra sig tillbaka innan Senatsförhören, sedan hans korrupta affärer i New Mexico kommit upp i ljuset. Finansministerkandidaten Tim Geithner avslöjades med skattefusk redan innan han tillträtt. Geithner hade missat att betala in arbetsgivaravgifter för lön från Internationella Valutafonden (IMF) – en internationell organisation som till skillnad från vanliga amerikanska arbetsgivare inte betalar arbetsgivaravgifter till amerikanska staten. Den som arvoderas av Internationella Valutafonden (IMF) och är amerikansk medborgare ska själv betala in avgifterna. I Geithners fall handlade det om 35.000 dollar. Men Geithner fick ändå godkänt efter viss tvekan i Senaten. Sämre gick det för den tilltänkte huvudansvarige för Obamas planerade sjukvårdsreform, demokraternas förre gruppledare i Senaten Tom Daschle. Också han avslöjades med skattefusk, som var grövre än Gleithners. Han betalade i januari in 140.000 dollar i extra skatter, men det var inte allt. Han hade också haft lobbyuppgifter efter sin tid som senator (han förlorade valet 2004), på ett sätt som inte redovisats ordentligt. Daschle drog tillbaka sin kandidatur, trots att Obama uttalat sitt fulla stöd för skattefuskaren. Nancy Killefer skulle ha blivit chef för administrationens effektivitetsarbete, men hon backade ur sedan också hon avslöjats som skattefuskare.
Problemen med en av de män som förde fram Obama till senatsplatsen i Illinois, Rod Blagojevich, är vid det här laget välkända. Dåvarande guvernören Blagojevich försökte sälja den senatsplats som Obama lämnade till högstbjudande (guvernören har rätt att utse en ny senator om senatorn avgår under mandatperioden). Han hade också gjort sig skyldig till diverse andra oegentligheter i den ökänt ruttna demokratiska partimaskinen i Illinois. Blagojevich är nu ställd inför rätta och greps av FBI medan han fortfarande tjänstgjorde som guvernör! I förra veckan avsattes han av en enhällig (!) delstatsenat i Illinois.
Obama hade vidare under sin valkampanj lovat att inga lobbyister skulle hamna på viktiga befattningar i hans administration. Biträdande försvarsminister blev William Lynn, som arbetat som lobbyist åt vapentillverkaren Raytheon och på ett av toppjobben i Hälsodepartementet hamnade lobbyisten William Corr (lobbyist för en antirökningsorganisation).
Obamas viktigste fråga har varit det ekonomiska räddningspaketet som i Representanthusets version uppgått till 819 miljarder dollar. Inte en enda republikan stödde förslaget, trots att Obama lovat att sträva efter partiöverskridande lösningar. Det partiöverskridande blev att 11 demokrater röstade emot! Programmet innehåller en rad åtgärder som näppeligen kan betraktas som kortsiktiga stimulansåtgärder, till exempel 50 miljarder i stöd till energieffektivisering och 20 miljarder för datorisering av sjukvården. Dessutom har många lokala favoritkrav smugits in i programmet, program som inte har det minsta med finanskrisen att göra, men som satts in för att tillgodose viktiga demokratiska politikers krav. Senaten har för övrigt diskuterat en version av stödprogrammet som är ännu större och omfattar ännu mer ovidkommande utgiftsposter (Senaten har ännu inte röstat om saken). Vidare innehåller Representanthusets version ett krav på att alla offentliga byggprojekt bara ska använda sig av järn och stål från amerikanska stålverk – i strid mot USAs avtal med världshandelsorganisationen WTO och en återspegling av den protektionism som var avgörande för att 30-talsdepressionen blev så djup och långvarig. Senatens program är ännu värre, där ska inte bara järn och stål utan också alla andra insatsvaror komma från amerikanska företag. Europa protesterar mot de protektionistiska åtgärderna, som dock väl svarar mot Obamas uttalanden under valkampanjen. Protester kommer även från Sveriges handelsminister Ewa Björling.
Popularitetssiffrorna har faktiskt börjat falla. Innan Obama tillträdde låg hans siffror på osannolikt höga 83 procent – många av de som röstade på McCain stödde honom alltså efter valet. Vid tillträdet den 20 januari var siffran 69 procent, den näst högsta siffran i amerikansk historia (efter John F Kennedy som hade 72 procent), medan han redan första veckan föll ner till 64 procent. Då hade hans senaste bakslag inte inträffat.