På Norges nationaldag vill vi förmedla följande dessvärre alldeles sanna historia om hur norska staten plockade av helt oskyldiga privatpersoner krigsskadestånd ända in i döden.
Under den tyska ockupationen av Norge var många norska medborgare rättslösa. Naturligtvis särskilt norska judar, men också många andra norrmän. Den 9 april 1940, när tyskarna ockuperade Norge, fanns 2173 judar i Norge. Två tredjedelar av dessa lyckades fly till Sverige. 767 sändes till koncentrationsläger. De norska myndigheterna (som då var underkastade den tyska ockupationsmakten) beslagtog alla norska judars egendom. Helt i strid mot 1907 års Haagkonvention som fastslår att en ockupationsmakt inte får beslagta privatpersoners egendom,
Efter kriget, efter Tysklands kapitulation, blev norrmännen åter herrar i sitt eget hus. Och då skulle hämnd utkrävas. Av skyldiga likväl som av oskyldiga. 1947 instiftades en “Lov om fiendegods”, som innebar att “fiendens” egendom kunde beslagtas av den norska staten. Det var fråga om tyska medborgares privategendom, som plötsligt gjordes till norska statens egendom.I ett mål som togs upp till behandling i Norge 1957 fastslogs att Haag-konventionen också måste innebära att det efter kriget var förbjudet att beslagta egendom som tillhörde medborgare hos den tidigare ockupationsmakten, men å andra sidan fastslog Norges högsta domstol att norsk lag gällde före internationella konventioner och här fanns en entydig norsk lag, egendom som tillhörde tyska medborgare skulle beslagtas. Alltså struntade Högsta Domstolen i att Norge anslutit sig till Haag-konventionen.
“Lov om fiendegods” tillämpades hänsynslöst och till den yttersta konsekvens. En av de drabbade var en mycket förmögen norska vid namn Helga Gran, som 1923 gifte sig med en tysk av lika förmögen släkt, Hans Reuter. Helga blev tysk medborgare i det demokratiska Tyskland, där Hitler ännu inte ens gjort sin misslyckade ölhallskupp i München. Helga Reuter ägnade sig aldrig åt politik, inte heller hennes make. Han greps dock i slutet av kriget av SS och satt fängslad för att hans företag inte gjort de insatser för “riket” som nazisterna förväntade sig.
1947 beslagtogs Helga Reuters norska egendomar och hon sattes upp på listan över Norges fiender. Värdet av egendomen kan i dagens penningvärde uppskattas till 10 miljoner kronor. När hennes föräldrar avled beslagtogs hennes del av arvet (hennes syskon fick ut sin del). Och varje år beslagtogs räntan på en penningsumma som en avliden släkting testamenterat till henne. Pengarna skickades till Direktoratet for fiendtlig eiendom. Sedan direktoratet lagts ned blev det istället Närings- och handelsdepartementet som varje år tog hand om pengarna. Ända till och med februari 1998.
Helga Reuter, som älskade sitt fädernesland, försökte många gånger bli struken från listan över Norges fiender. Men hon blev alltid nekad. En gång föreslog norska statens representanter att hon skulle skilja sig från sin make, men Helga Reuter vägrade. Sista gången hon gjorde ett försök var 1979, då hon vände sig till kung Olav, som emellertid avslog hennes begäran. Hon brydde sig då inte alls om sin förmögenhet, hon hade så hon klarade sig i Tyskland, men hon ville inte betraktas som fiende till Norge. Men det gjorde hon in till sin död. Norges sista fiende avled redan 1995, men det var först i april 1998 som norska staten blev medveten om det.