Det norska Senterpartiet under ledning av Anne Enger Lahnstein är västra Europas mest inflytelserika extremistparti. Partiet driver en extremt protektionistisk regleringspolitik med kamp mot internationella institutioner av alla slag på programmet. Främst är partiet intresserat av att satsa på “distriktene”, det vill säga genom en generös regionalpolitik se till att ekonomiskt oförsvarbara verksamheter kan överleva på skattebetalarnas bekostnad. Genom partiets nyckelroll i norsk politik har det lyckats genomdriva många av sina bisarra förslag. Det generösa stödet till glesbygden kan upprätthållas genom Norges enorma oljeinkomster, som alltså slösas bort på att hålla ett ineffektivt näringsliv under armarna. Främst ansvarig för detta är Senterpartiet.
Senterpartiet var en gång ett borgerligt parti. En gång (1965-71) hette statsministern i en borgerlig regering Per Borten. Med Anne Enger Lahnstein ser allt annorlunda ut. Det har visat sig vara omöjligt att bilda en borgerlig regering eftersom Enger Lahnstein inte är beredd att samarbeta med andra borgerliga partier än Kristelig Folkeparti och istället nu gett Arbeiderpartiet sitt tysta stöd.
Det kan väl sägas att inställningen från de stora borgerliga partierna Fremskrittspartiet och Høyre är reciprok, Senterpartiets extremistiska politik när det gäller regleringar och skatter kan svårligen placeras in i en borgerlig regering. Men inte heller Arbeiderpartiet är berett att närmare göra upp med Senterpartiet, men tar tacksamt emot deras nedlagda eller positiva röster när det är dags för förtroendefrågor.
Vid Stortingsvalet 1989 fick Arbeiderpartiet 34 procent av rösterna, men den høyre-kristelig folkeparti-senter-regering som bildades överlevde bara drygt ett år, sedan Senterpartiets negativa inställning i EU-frågan blivit omöjlig att överbrygga. Sentern släppte då istället fram det EU-vänliga Arbeiderpartiet, i utbyte mot eftergifter på andra punkter. Också efter Stortingsvalet 1993 kunde Arbeiderpartiet sitta kvar med bara en minoritet bakom sig. Orsaken hette återigen Senterpartiet.
De senaste opinionsundersökningarna talar om en stor förlust för norska Arbeiderpartiet i valen nu i september. Opinionsundersökningarna talar om 25-30 procent av rösterna. Men därtill kommer det vänsterradikala Sosialistisk Venstre som kan få inemot tio procent av rösterna och Senterpartiet med ytterligare tio procent. Därmed skulle det vara möjligt för regleringspartierna att fortsätta den politik som slösar bort naturtillgångarna i Europas av naturen rikaste land och för ner Norge till en nivå som visserligen inte är som Sveriges, men inte alls motsvarar det som naturen gett landet.
Positivt i de norska opinionsundersökningarna är framstegen för det liberala Fremskrittspartiet under den dynamiske Carl I. Hagen. Partiet är nu Norges näst största, med 20-25 procent av sympatierna. Fremskrittspartiet protesterar effektivt mot skattetrycket och onödiga regleringar, något som Norge har i övermått. I Stortingsvalet 1993 fick Fremskrittspartiet tolv mandat, men fyra av de tolv ledamöterna har senare brutit sig ur och bildat partiet Fridemokratene. Fridemokratene märks inte alls i opinionsundersökningarna, men står för en mer utpräglat liberal (libertariansk) linje än Fremskrittspartiet. Det märks inte minst när det gäller inställningen till invandring, där Fridemokratene vill ha öppna gränser, medan Fremskrittspartiet vill begränsa möjligheten att invandra till Norge och försörja sig på bidrag. När Ny Demokrati var stort i Sverige liknades det partiet ofta med norska Fremskrittspartiet. Fremskrittspartiet är dock en betydligt mer stabil organisation med decennielång erfarenhet av politiskt ansvar i många norska kommuner. I bästa fall kommer det ansvaret att utvidgas till regeringsansvar i höstens stortingsval, även om det mesta talar för att Arbeiderpartiet med de två extremistpartierna Senterns och SVs stöd kan fortsätta att göra det av naturen rika Norge till Europas näst Sverige mest beskattade land och till det i särklass mest reglerade. Betänk att oljelandet Norge är det enda landet i Europa som har bensinpriser högre än Sveriges!