I år vill det sig så att Veckans Contra ges ut på Nationaldagen. Av det skälet några reflektioner kring vår Nationaldag och Nationaldagsfirandet.
Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung. Det sägs dock officiellt att Nationaldagen inte har med Gustav Vasa att göra och att den 6 juni är vald för att 1809 års grundlag undertecknades den 6 juni. Dock är den grundlagen upphävd sedan 1975. Praktiskt nog antog Riksdagen den nya grundlagen (första gången) den 6 juni 1973. Men ingen har egentligen hänvisat till den inte särskilt banbrytande dagen.
Gustav Vasa införde ett auktoritärt styre som i mycket liknar vad vi idag kan se i Mellanöstern. Knappast någon idealbild av ett samhälle, sådant vi ser det idag. Upproren mot kungens hårda regim lät inte heller vänta på sig. Dalkarlar, smålänningar, västgötar… Alla försökte de förgäves frigöra sig från den nya regimens hårda regleringar och tunga skatter. Gustav Vasa var mycket av en föregångare till dagens socialdemokrati. Makten centraliseras, staten reglerar hårt byggande, opinionsbildning och värderingar (livsåskådning). Skatterna blev en svår belastning för svenska folket. Den som motsatte sig de centrala påbuden blev på den tiden ett huvud kortare, idag “bara” utfrusen ur samhällsgemenskapen. Det är knappast ett sådant samhälle vi vill fira.
Hur är det då med 1809 års grundlag? Där hette det ursprungligen i 4 paragrafen: “Konungen äger att allena styra riket”. Det gäller inte idag. 1809 och ända fram till 1866 gällde ståndsriksdagen, som står oss idag mycket främmande. Inte heller 1809 års regeringsform är något som vi har nära till att fira.
Dock är den 6 juni i det svenska klimatet en alldeles utmärkt festdag. Även ett år som 2012 lyckades vädrets makter stå en stor del av befolkningen bi genom ett skapligt väder efter en lång period av ruggigt busväder. Men det finns många dagar som skulle kunna firas under den tidigare delen av sommaren. Sedan gammalt firas ju dessutom midsommar.
Men nu har vi en Nationaldag den 6 juni. En Nationaldag som dessutom sedan 2005 är helgdag. Även om bakgrunden till att just detta datum firas är dubiös kan vi ta fasta på att vi faktiskt firar Sverige och det svenska just denna dag. Prins Daniel formulerade det i Malmö som “att vara svensk, det är att dela ett språk, det är dela en plats på jorden, och det är att dela en gemenskap”. Förnuftiga ord som vi borde kunna ta till oss. Gärna även den riksdag och de politiker som har bestämt att man inte ens behöver kunna tala svenska för att bli svensk medborgare.