Varför fiska på skattebetalarnas bekostnad? Fiske kan vara avkopplande hobby. Fiske kan vara en kompletterande födkrok för människor vid sjöar och kustområden. Och fisk är naturligtvis både näringsrik, nyttig och (tillredd på rätt sätt) välsmakande mat.
Men. Yrkesfisket är en näringsgren med tveksamt existensberättigande. Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi (finansierad av Finansdepartementet) har nyligen släppt en tänkvärd rapport om yrkesfisket. ESO konstaterar att det samlade yrkesfisket producerade värden för 1,1 miljard kronor under 1996. Samtidigt som staten pumpade in 423,5 miljoner i näringen. Fyrtio procent av produktionen var alltså i själva verket statligt stöd! Varje sysselsatt i näringen kan räkna med (indirekt) statligt stöd på 45.400 kronor per år, eller 24 kronor per arbetstimme. Naturligtvis finns det ett särskilt statligt Fiskeriverk.
Stödet är dessutom utformat så att det gynnar det storskaliga havsfisket på kustfiskets bekostnad. Få yrkesfiskare kan försörja sig enbart på fiske, och från ekonomisk utgångspunkt borde det därför vara just kustfisket (som komplement till andra näringar) som är ekonomiskt försvarbart. Men naturligtvis är det tvärtom, när skattebetalarna betalar.
Renar är för övrigt en ännu sämre affär än fiskar. ESO har också studerat rennäringen, och omdömet är inte nådigare än om fisket. Tvärtom. Varje slaktad ren ger renägaren 750 kronor. Men staten har redan lagt ner 2.600 kronor på samma ren i stöd till rennäringen! Rennäringen går back med 200 miljoner kronor per år enligt utredarna Staffan Johansson och Nils-Gustav Lundgren. Ungefär 2 000 samer ägnar sig åt rennäringen (det finns 17 000 samer i Sverige, men bara ett litet fåtal av dem ägnar sig åt rennäringen). Staten gav 1993 130 miljoner kronor i rent bidrag till rennäringen. Det innebar 65 000 kronor per renskötare! Samma år drog renägarna in 20 miljoner kronor på att sälja renkött och andra renprodukter!
Rennäringen har mekaniserats under senare år. Helikopter, flygplan och snöskotrar anses tillhöra nödvändiga arbetsredskap. Och den som får 65.000 om året i stöd har naturligtvis råd. Renarna transporteras för övrigt numera ofta med lastbil mellan sommar- och vinterbetena. Så det är inte bara renägarna som fått det bekvämare – det gäller även renarna.
Utredarna menar att samerna och samebyarna skulle kunna dra in större inkomster på att hyra ut rätten att jaga rovdjur i rennäringsområdena, än vad de nu tar in på renskötseln. Samebyarnas ensamrätt till jakt och fiske ovanför odlingsgränsen avskaffades 1992, vilket föranlett en rad protester från samerna.