Rubrikerna har varit stora om händelserna i Stockholmsförorten Kärrtorp de senaste veckorna. Stora media har presenterat en förenklad bild av det som hände tredje advent, något som fick inte mindre än 16 000 människor att delta i en demonstration på fjärde advent. Vad vi kan bedöma var 15 000 engagerade människor som var upprörda över vad de läst i media. 1 000 var en socialistisk grupp som gärna ville puckla på en annan socialistisk (nationalsocialistisk) grupp. Contra brukar inte lägga sig de olika socialistgruppernas interna mellanhavanden – vi tycker lika illa om dem alla. Men eftersom saken uppmärksammats så stort ska vi göra ett undantag denna gång.
Här är fakta om vad som hänt:
Under hösten har det dykt upp en hel del nationalsocialistiskt klotter i Kärrtorp enligt somliga, andra menar att det bara var några dagar innan Lucia. Vem som står bakom är oklart. Känt är att den största nationalsocialistiska klotterkampanjen någonsin, i slutet av 1950-talet, var iscensatt av KGB som ville skapa problem i Väst. Vi kan dock vara ganska övertygade av att det inte är KGBs efterföljare FSB som ligger bakom denna gång, men tanken att det är någon som velat skapa en anledning till att skapa trubbel är inte främmande. Många lokalt menar dock att det handlar om skolungdomar som inte har fått någon undervisning om vad nationalsocialismen är och klottrat som en allmän protest mot vuxensamhället. En tredje möjlighet är att det faktiskt varit nationalsocialister som varit i farten.
Den ursprungliga demonstrationen organiserades under ledning av personer som varit engagerade i suspekta sällskap som Rättvisepartiet Socialisterna, Revolutionära Fronten och AFA. Det kom dock en del personer som inte hade någon aning om den dubiösa bakgrunden till demonstrationen. Den lilla gruppen överfölls av ett gäng på ett femtiotal personer från nationalsocialistiska Svenska Motståndsrörelsen. Om det nu var ett överfall, ett i slagsmålet inte inblandat vittne berättar enligt DN: Klas, en av demonstranterna, säger att inledningen av slagsmålet gav ett intryck av att det hela såg arrangerat ut: – Vänsterextremister och högerextremister rök ihop på en gång. Det var som om de på förväg kommit överens om att träffas och slåss. För mig påminner det om när fotbollsklubbars ”firmor” slåss, säger han till DN.
SÄPO hade kännedom om den planerade attacken och det är nästan så att man får ett argument för avlyssning och signalspaning. Men den vanliga polisen klantade bort SÄPOs förnämliga insatser. De struntade i varningen från SÄPO. Icke desto mindre greps nästan trettio av nationalsocialisterna. När det blev dags för häktning handlade det om fyra personer, varav en var JBA, gammal fängelsekund och mycket aktiv i Revolutionära Fronten. Han häktades för dråpförsök sedan hade stuckit kniven i ryggen på en av nationalsocialisterna (knivstick i ryggen är svåra att förklara bort som nödvärn). JBA kom alltså beväpnad till vad som i media framställdes som en fredlig demonstration. Inte att förvånas över. Han har suttit inne för politiska våldsdåd tidigare.
Veckan efter knivslagsmålet mellan de olika socialistiska grupperna (den ena socialistiska gruppen var så “fredlig” att den lyckades jaga ut nationalsocialisterna i skogen), ordnades så den stora demonstrationen. En av deltagarna var Expressens Britta Svensson. Hon deltog och skrev bland annat följande i Expressen: Detta tillsammans med aggressiva utfall från scenen, sånger om “Jimmie Åkesson – skicka grisen till slakt” och långa tal om helt andra politiska frågor fick mig till slut att förstå att jag inte alls, som jag trott, var på en antinazistisk demonstration, utan på ett vänstermöte med extrema inslag. 15 000 av demonstrationsdeltagarna droppade av, kvar var 1000 frälsta med knytnävarna i luften. Jag tror det var den största politiska och medmänskliga miss jag någonsin sett någon göra. Jag åkte linje 17 tillbaka hem, nedslagen. På ena sidan dessa vidriga nazister. Och på den andra detta hat.
Ledare för mötet i Kärrtorp var bland andra Petri Myllykoski, aktiv i trotskistiska Rättvisepartiet Socialisterna (1507 röster av 5 960 408 i riksdagsvalet 2010) och Ammar Khorshed, också han verksam i samma minimala extremistparti.