Den politiska klassens lösning på samhällsproblemen är alltid mer regler, hårdare lagar och fler regleringar. Trots att det är just regleringarna som är problemet. Eller ibland politikernas oförmåga att följa sina egna regler.
De hårda reglerna för hur bankerna ska låna ut pengar till hushållen var den direkta början till finanskrisen 2008. De banker som ställde krav på återbetalningsförmåga för sina låntagare blev stämda för “diskriminering” först av negrer, senare av fattiga i största allmänhet. Amerikanska staten löste problemet med nya regleringar och statliga institutioner som garanterade lån till dem som inte kunde förväntas betala tillbaka sina lån (Freddie Mac och Fannie Mae).
Sedan reglerades upplåningen till den redan reglerade utlåningen. Och nya finansiella instrument skapades som visade sig inte hålla vad de lovade. Nu ska kreditvärderingsinstituten regleras, men vem tror att de blir bättre med hårda regleringar när de även framöver ska betalas av låntagarna inte långivarna… Märkligt att långivarna låter sig nöja med nuvarande ordning.
I Europa planeras nya regleringar för finansmarknaderna. Solvens II och Basel III. De kommer att göra det dyrare, besvärligare och osäkrare för konsumenterna. Solvens II innebär att försäkringsbolagen tvingas ha mycket större eget kapital. De kommer att tvingas att placera försiktigare och alltså ge sämre avkastning för dem som har pensionsförsäkringar. Dyrare och sämre alltså. Basel III är motsvarande regleringar för banksektorn. Här ska det framförallt bli dyrare med bostadslån. Förlusterna på boutlåningen i länder med en fungerande finansmarknad är mycket små. Alltså behöver bankerna inte lika mycket eget kapital för att förmedla bolån som för att förmedla lån till företag i högriskbranscher. Men genom Basel III ska det bli ändring på det. Bankerna ska tvingas ha mycket större eget kapital för att kunna hantera bolån. Resultatet blir drastiskt höjda marginaler (räntor) för bolånen.
Igår införde Tyskland regleringar av så kallad blankning. Marknaden misstrodde i högsta grad de nya regleringarna och börserna över hela Europa gick i botten. Det var en sådan nedgång regleringen var avsedd att förhindra…
I USA är det som så ofta värre än i andra länder, när det gäller statens regleringsiver. Bara att förbereda dokumenten som ska lämnas in vid en börsintroduktion (och göra en särskild variant av bokföringen enligt US GAAP) kostar tiotals miljoner kronor. USA jagar bort företag som har en fungerande kapitalmarknad hemma och lockar till sig dem som inte har något annat alternativ… De som tvingas betala de höga kostnaderna för att det inte finns något annat alternativ.
Regleringarna (och de galna advokaterna) är så besvärliga i USA att det numera är normal praxis att företag i Europa förbjuder finansiell information till USA i samband med exempelvis emissioner. Utfärdar man ett sådant förbud kan man inte stämmas av amerikanska aktieägare. Det är därför ett brott mot emissionsreglerna att ens tala om att det är en emission för den amerikanska marknaden, får de amerikanska aktieägarna å andra sidan inget veta blir de ruinerade när de inte utnyttjar sina teckningsrätter…
När hela finansmarknaden nästan sänkts på grund av alltför hårda regler är lösningen definitivt inte ännu hårdare regler.