Möjligen kommer Sverigedemokraterna nu att i maj kunna hålla sitt årsmöte i Karlskrona. Sedan ett flertal ägare av olika möteslokaler har ansett att de måste dra sig ur efter framförda hot, som kan antas komma från AFA eller liknande fascistoida grupper, verkar det som om Karlskrona kommun kommer att hyra ut en lokal. Det var på tiden.

Det är anmärkningsvärt att cirkusen kring mötet har kunnat pågå så länge. Utan att någon ansvarig politiker eller byråkrat på toppnivå ingripit och förklarat att vi har demokrati och mötesfrihet i det här landet. Och att polisen ser till att den upprätthålls.

Ingen kan begära att privata fastighetsägare eller konferensföretag ska upplåta lokaler till en organisation de misstycker till. Allra minst om de riskerar att den egna egendomen eller personalen ska komma till skada. Även om det för en del verkar handla om helt uppdiktade undanflykter för att slippa ifrån PR-problem. Grand Hotel i Saltsjöbaden har till exempel vid tre tillfällen (1962, 1973 och 1984) arrangerat de så kallade Bilderbergkonferenserna, som ställt extrema krav på säkerheten. Det har inte varit några problem att klara säkerheten på en liten lättbevakad halvö långt från Stockholms Centrum, en halvö dit det bara finns en järnväg och en väg. Grand Hotel Saltsjöbaden vet att säkerheten kan upprätthållas, även om de utåt säger något annat. Det kan dock vara svårare på andra ställen med mindre gynnsamma lokala förutsättningar.

Men har samhället så undermålig säkerhet för sina medborgare att enskilda näringsidkare inte vågar ta emot en laglig organisation som vill hålla ett möte av säkerhetsskäl, då är det dags att statuera ett exempel. Att upprätthålla mötesfriheten är en av samhällets allra viktigaste uppgifter. Utsätts medborgare och privatföretagare för hot är det en uppgift för samhället att eliminera hoten. Finns det ingen privat fastighetsägare som kan upplåta en lokal på grund av hot är det inte orimligt att staten står till tjänst istället.

Det hade i den turbulens som varit kring mötet varit på sin plats att Rikspolischefen offentligt förklarat att vi har mötesfrihet i vårt land och att Polisens uppgift är att upprätthålla den. Och att Polisen är beredd att sätta in de resurser som behövs, oavsett hur stora de är. Han inser naturligtvis att så är fallet och att Polisen kommer att ställa upp när det behövs. Men det hade inte skadat att säga detta offentligt.

Det hade också varit på sin plats att en ledande politiker, varför inte statsministern, sagt samma sak. Den förre statsministern, Göran Persson, ingrep resolut och gav sin egen justitieminister Laila Freivalds sparken när hon sällat sig till de antidemokratiska krafterna och låtit statliga organ ingripa mot landets grundlagsskyddade yttrandefrihet. Han såg den principiella tyngden i frågan. Fredrik Reinfeldt tycker säkert att det är att sänka sig till en för låg nivå att engagera sig för ett obetydligt parti med obskyra och motbjudande åsikter. Men partiets litenhet eller åsikter har inte med saken att göra. När demokratins grunder är hotade av ligistgäng måste ansvariga resolut slå fast att demokratiska rättigheter gäller för alla svenska medborgare. Även de som har åsikter som statsministern (och Contra) inte gillar.

Det handlar om principer som är grundläggande för ett demokratiskt samhälle.