Det har under de senaste veckorna avslöjats att Sverige förhandlat med Saudiarabien om att bygga en fabrik för tillverkning av militär materiel. Saudiernas intresse tycks ha varit att de räknade med begränsningar om de skulle begära hjälp från USA eller Storbritannien. Sverige skulle möjligen ge saudierna fria händer, och skulle Sverige inte ge saudierna fria händer skulle de ändå kunna ta sig fria händer, utan att Sverige skulle kunna göra något däremot, när fabriken väl var på plats.
Sju av Riksdagens åtta partier har varit införstådda med saken. Det åttonde (Sverigedemokraterna) var inte med när frågan behandlades våren 2010, innan SD kommit in i Riksdagen. Vi har dock inte kunnat hitta någon kritik mot saken från partiet, så vi kan gott utgå från att alla åtta riksdagspartierna skulle varit överens om det åttonde fått chansen att vara med.
Saudiarabien är en av världens hårdaste diktaturer som styrs av en kungafamilj som tillhör en av islams mest extrema skolor. Det är inte tal om fria val. Kyrkor är förbjudna i landet, även för de många utländska gästarbetarna som är kristna. Religionspolisen är stenhård och håller landet i ett järngrepp. Kvinnor får inte ens köra bil (trots att Muhammed inte rimligen kan ha föreskrivit det, vad vi vet så uttalade han sig inte ens om kvinnor som kamelryttare). Det går bara att hitta fyra fem stater som är värre när det gäller politiskt förtryck. Nordkorea, Vietnam, Zimbabwe och några till. Men Saudiarabien badar i olja. Så trots förtrycket så lever medborgarna ett ekonomiskt ganska komfortabelt liv (vi skriver medvetet medborgarna, de flera miljonerna gästarbetare behandlas mycket illa och har det visserligen ekonomiskt bättre än i sina hemländer, men inte mycket mer).
Finns det skäl för Sverige att leverera vapen eller militärmateriel till ett sådant land? Politikerna är mangrant svaret skyldiga. Även om vi har ett egenintresse av att vår vapenindustri ska få längre serier och därmed att vi ska få lägre kostnader för de vapen och den utrustning som Sverige behöver, så måste det finnas gränser för vart vi levererar. Saudiarabien ligger definitivt på andra sidan den gränsen.
Där kunde vi sluta resonemanget. Men det finns ett annat oroande inslag i den här affären. Någon har uppenbarligen överlämnat hemligstämplade handlingar till Sveriges Radio. Det är, så vitt vi kan bedöma, ett allvarligt brott mot Sveriges säkerhet. FOI har också anmält saken till Justitiekanslern som har rätt att efterforska källan till sådana brott. Ett inte särskilt kort fängelsestraff för källan skulle tala om att landet inte accepterar att hemliga handlingar släpps till kreti och pleti bara för att man misstycker till innehållet. Om sådant kan ske ostraffat har vi skapat ett farligt prejudikat. För det finns alltid någon som tycker att en sak är fel och att det är rätt att släppa hemligheter till media eller till främmande makt. Wennerström, Bergling och Guillou har alla fått svart på vitt att staten inte accepterar ett sådant beteende.
Vi hamnar alltså i ett dilemma. Å ena sidan har eniga riksdagspartier backat upp en för svenska folket djupt motbjudande affär med en av världens värsta diktaturer. Å andra sidan har grova brott mot Rikets säkerhet begåtts i samband med att detta blivit känt. De som avgjort om uppgifterna skulle släppas är till syvende og sidst två radiojournalister som inte har något mandat från svenska folket, utan helt går sina egna ärenden.
Det skulle behövas en väg för “whistleblowers” att uppmärksamma saker som denna utan att militära hemligheter avslöjas. Nu tycks alla partier ha varit överens, men av undanflykterna att döma när de ställs till svars för sitt handlande, så kan de inte försvara den linje de valt. En modell kunde vara att låta ett juridiskt fristående organ vara mottagare av anmälningar av sådana här saker. Bestående bara av pensionerade domare som har hela sin karriär bakom sig och inte kan vara föremål för några som helst ekonomiska påtryckningar eller löften om befordringar eller hot om sämre karriär. Helst ska de dessutom sakna alla kopplingar till alla politiska partier. Det finns fortfarande några få domare som har fått sina tjänster utan politiska baktankar. Använd dem för Rikets bästa. Om de har tillräcklig resning skulle de bara behöva hosta lite, så skulle politikerna dra sig ur så här tveksamma affärer. Utan att några statshemligheter skulle behöva avslöjas.