En av socialdemokraternas många kampanjorganisationer är Hyresgästernas Riksförbund. Inför senaste valet, liksom inför så många tidigare, drev organisationen skrämselpropaganda mot de borgerliga partierna. I riktade utskick till olika stadsdelar i de större städerna berättade man hur mycket som hyrorna skulle höjas om ”borgarna” fick införa marknadspriser. Det var bara det att samtliga borgerliga partier var motståndare till marknadspriser (skäms på er!). Vilket alltså inte hindrade hyresgäströrelsens kampanj. Någon kampanj om hur mycket hyrorna skulle sjunka med marknadspriser i andra delar av landet gjordes inte. Hyregäströrelsen är sedan decennier en fast del av den socialdemokratiska maktapparaten. Det är en försörjningsinrättning för partimedlemmar som alltid kan räkna med ett ombudsmannajobb, eftersom föreningen är välbeställd. Det är den på grund av att lagstiftningen gör det i praktiken omöjligt för fastighetsägarna att förhandla om hyrorna med någon annan än hyresgästföreningen – vare sig enskilda personer eller lokala föreningar göre sig besvär (tänk om ”Motormännens Riksförbund” skulle förhandla om bilpriserna eller ”Hackers United” om priserna på persondatorer – med full uppbackning av hela lagstiftningsapparaten…)
Hyresgäströrelsen har en genial finansieringsmetod. Den utverkar i hyresförhandlingarna att motparten ska betala ”förhandlingsersättning”, dvs på hyrorna debitera en avgift som skickas direkt till hyresgäströrelsen. Eftersom lagstiftningen är som den är har det varit lönsamt för fastighetsägarna att gå med på en sådan klausul i avtalen. Under senare år har fastighetsägarna betalat 100 miljoner kronor om året till hyresgäströrelsen enligt dessa klausuler!!
Nu har emellertid något otrevligt hänt för hyresgäströrelsen. Hyrorna stiger inte. Fastighetsägarnas kostnader minskar – det finns nästan ingen inflation som påverkar underhållskostnaderna och räntenivån har gått ned kraftigt. Mot den bakgrunden har fastighetsägarna inte längre något behov av att driva förhandlingar för att få upp hyrorna. Även med oförändrade hyror kan lönsamheten förbättras. För hyresgäströrelsen ser det emellertid helt annolrunda ut. Klausulerna om förhandlingsersättning till hyresgäströrelsen förutsätter att det faktiskt drivs förhandlingar. Men på alltfler orter i landet har det inte drivits några förhandlingar. Ersättningen till hyresgäströrelsen har halverats på några år.
Det är i nöden vännen prövas. Regeringen kan ju inte se sin stödorganisation svältas ut. Därför föreslår man i en ny utredning att förhandlingsersättningen (som nu bygger på avtal mellan parterna) ska lagstadgas. Utformningen blir då sådan att ersättning utgår till hyresgäströrelsen även om inga förhandlingar drivs. Ombudsmän behöver ju lön för att göra en god insats för partiet… Förhandlingsersättningen ska alltså framöver bli oberoende av om några förhandlingar bedrivs och storleken på ersättningen ska fastställas av regeringen. Fastighetsägarna ska enligt lag bli tvungna att höja sin hyror för att kunna betala ersättning direkt till hyresgäströrelsen. Den som vill läsa mer kan titta i SOU 1999:81.
Veckans SÄPO-Nyhet
Så här skriver en universitetslektor från Chalmers i sitt överklagande till Regeringsrätten, över att han vägrats ta del av handlingar ur SÄPOs register:
Härmed vill jag överklaga Kammarrätten i Stockholms dom att icke upphäva säkerhetspolisens beslut att inte ge mig möjlighet att granska vad som finns registrerat om mig hos säkerhetspolisen. I ett rättssamhälle, som följer FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, skall inte någon förföljas för sina politiska åsikter. Jag har alltid verkat för frihet, demokrati och jämlikhet och alltid verkat med demokratiska metoder för ett öppet samhälle. Om jag på grund av dessa åsikter, av svenska säkerhetspolisen stämplas som terrorist, innebär enbart denna händelse en mot mig kränkande handling. När sedan denna SÄPO-registrering kan användas för ryktesspridning bakom min rygg, innebär registreringen politisk mobbing eller förföljelse mot mig. Detta förhållande anser jag vara skäl nog att bevilja prövningstillstånd.
Jag vill alltså att kammarrättens dom upphävs, så att jag kan få klarhet i hur SÄPO:s registrering kan ha påverkat mitt liv. Som jag påpekade i mitt överklagande till Kammarrätten var jag på 70-talet verksam i organisationen Demokratisk Allians (DA), en ideell förening där främst ungdomar samarbetade för att främja en demokratisk utveckling. Framför allt bedrevs en solidaritetsverksamhet med förtryckta människor i diktaturer. Eftersom DA redan då påvisade likheten mellan alla typer av diktaturer, som t ex att förtrycket i kommunistiska diktaturer var lika vidrigt som i fascistiska, retade vi upp de många kommunistiska grupper som var verksamma i Sverige. Dessa försökte med hjälp av sina sympatier i pressen stämpla DA som en högerextremistisk organisation, och eftersom samma benämning användes för fascistiska och nazistiska organisationer gick taktiken ut på att blanda ihop DA med sådana organisationer. När man satsar en stor del av sitt liv för att bekämpa sådana vidrigheter som fascism och nazism, blir det extra smärtsamt att få en sådan stämpel. Ofta medför denna stämpel ryktesspridning som man aldrig får tillfälle att bemöta. Med ovan förda resonemang hoppas jag att regeringsrätten förstår varför det är av synnerligen stor vikt att kammarrättens dom ändras. Jag gissar att man i SÄPO inser vilket rättsövergrepp som har skett, och av den anledningen vill förhindra insyn. De bevis som kan finnas i ärendet är de som jag inte får tillgång till i SÄPOS arkiv.