Under några dagar har Mehdi Ghezali i stort sett oemotsagd fått tillfälle att förmedla sin historia och sina åsikter till svenska folket.
Vi har till denna utgåva av Veckans Contra samlat information om Ghezali som tidigare publicerats i media och relaterar den, där så är möjligt, till Ghezalis egen redogörelse.
Låt oss bara inledningsvis konstatera att Ghezali, oavsett hur han själv upplevt det, har svårt att hålla rätt på enkla fakta.
Han utsattes enligt egen utsago för ”tortyr”. Den värsta tortyren var att han hölls i ett frysrum i samband med förhör. Han hävdade att det var 13 grader kallt i rummet. Hur kunde han veta det. Jo, han hade sett siffran 56 på luftkonditioneringsaggregatet. 56 grader Fahrenheit är detsamma som 13 plusgrader, inte 13 minusgrader. Det är inte heller nödvändigt att 56 grader var den temperatur som rådde i rummet. Det kan vara den temperatur som apparaten ställts in på. Vid hög temperatur och dålig effekt på luftkonditioneringsapparatur är det ofta så att man ställer in en temperatur långt under den man önskar (och når). Under alla omständigheter är inte temperaturen lägre än den som gripna svenskar utsatts för så sent som i juni månad 2004, då de hölls över natten på rastgårdar på häktet i Stockholm.
Han fick inte heller, enligt egen utsago, någon som helst information om att han fått en advokat i Sverige eller att det i Sverige fanns människor som arbetade för hans sak. Minnesanteckningar från UD har publicerats i Göteborgs-Posten den 20 juli. Från det första besöket som gjordes hos Ghezali i februari 2002 finns inga anteckningar om att han fick någon information om aktiviteter för honom i Sverige. Några sådana fanns nog inte heller att förmedla, eftersom det till kort tid innan besöket varit okänt att det fanns en svensk medborgare i lägret på Kuba. I januari 2003 besöktes Ghezali av bland andra Bertil Lundin från Försvarsdepartementet. Lundin skrev i sin rapport att han på en fråga från Ghezali svarat att “hans pappa och advokat var verksamma samt att regeringen agerar… Vi nämnde också att TV 4 hade gjort ett program om honom och hans situation.” Vid ett besök den 14 juli 2003 hette det i minnesanteckningarna ”Muntliga hälsningar från fadern om att familjen och andra kämpar för honom framfördes. Delegationen visade också upp delar ur ett TV 4-program där barndomsvänner och andra bekanta till MG framträdde. Vidare förmedlades information om att utrikesministern varit i Washington och träffat den amerikanske utrikesministern, bland annat för att diskutera MG:s fall.” Vid ett fjärde besök i januari 2004 ska Ghezali ha fått böcker som delegationen medfört, däribland en läsebok som överlämnats av Guantanamogruppen. De som besökt Ghezali på Kuba har i den mån de uttalat sig i pressen efter besöken sagt att han var helt ovillig att tala om vad han gjort i Afghanistan eller sina personliga förhållanden. Det enda som intresserade honom var fotboll.
Ghezali tog studenten 1999, han ska vara utbildad till svetsare. Han misstänktes för en stöld i Karlskoga samma år och eftersöktes av polisen. När polisen kom till bostaden i Örebro hävdade pappan att sonen gjorde militärtjänst i Algeriet. I intervjuerna nu hävdar Ghezali att han aldrig gjort militärtjänst och aldrig använt vapen. Han hade uppenbarligen rest till Portugal sommaren 1999 och hävdade i Sverige att han skulle försöka bli fotbollsproffs. Han hade tidigare spelat i Örebro SKs pojklag, men inte i något mer kvalificerat sammanhang i Sverige. Det var nog blå pojkdrömmar att han utan att ha nått nämnvärda framgångar i Sverige skulle kunna bli proffs i ett land med lagfotboll på en helt annan och högre nivå än i Sverige. Ghezali greps i Algarve redan den 31 juli 1999. Rättegången mot honom inleddes först den 2 juni 2000, men den 12 juni blev han frisläppt och reste tillbaka till Sverige dagen därpå. Uppgifterna om Ghezalis fängelsvistelse är lämnade av svenska UD till den danska Weekendavisen och visar att han satt fängslad i Portugal i drygt tio månader. Själv säger han i intervjun att han blev frikänd efter åtta månader.
I en av Spaniens största tidningar, El Mundo, den 1 augusti 2002 redovisas Ghezalis aktiviteter i Portugal år 1999 http://www.el-mundo.es/elmundo/2002/07/31/internacional/1028122826.html Enligt El Mundo genomförde Ghezali och greken Stavros Christos Toilos ett bakrån som inbringade 600 000 euro i Albufeira i Portugal, dessutom ska de två ha genomfört en juvelstöld med ett byte på 5 000 euro i Playa de la Galé. El Mundo uppger att de två dömdes till tre och ett halvt års fängelse var, men att Ghezali frigetts efter en knapp tredjedel av straffet (dvs kort tid efter rättegången). Ghezali satt drygt tio månader i portugisiskt fängelse, mellan juli 1999 och juni 2000. Den spanska tidningen hävdar också att Ghezalis fyra år äldre bror (som är finsk medborgare) ska ha gjort sig skyldig till bedrägerier med stulna resecheckar och att han rest på ett förfalskat belgiskt pass och att han tidvis ska ha delat cell med sin bror. Mehdi Ghezali har i intervjuer berättat att han bott tillsammans med Stavros Christos Toilos i Portugal, men hävdar att han frikänts av den portugisiska domstolen efter åtta månader i häkte (inte tio månader som är de uppgifter som svenska UD har) och att han inte alls var inblandad i rånet och stölderna.
I Sverige blev han inte kvar länge innan han reste till Medina i Saudiarabien för att söka in på universitetet. Där blev han dock inte antagen och kom tillbaka till Sverige i mars-april 2001 för att kort tid senare resa till London, där han studerade vid sheikh Omar Bakris beryktade koranskola. Omar Bakri Muhammad är bosatt i London och förespråkade enligt en rapport från Försvarets Forskningsinstitut http://www.foi.se/raw/documents/18966_binladenalqaeda.pdf “användningen av bakterier mot västerlänningar som ockuperar heligt land”. Uttalandet ska ha spridits genom brev som fanns uppsatta i moskéer runt om i Storbritannien liksom på Internet. Enligt samma källa ska han också ha sagt att ”användning av biologiska vapen i självförsvar är tillåtet enligt islam och jag tror att vi för närvarande agerar i ett defensivt jihad. Självklart beklagar vi vad som kan hända oskyldiga människor, men det finns alltid … krigsoffer”.
Från London bar det av till Pakistan, där Ghezali skulle söka in på vad han kallar universitet, men vad som i praktiken var madrassas, koranskolor. Han säger i intervjuerna att han inte kunde något av språken som talas i Pakistan. När han misslyckats med att komma in på skolorna ska han ha rest med en bekant till Afghanistan och han ska ha varit där den 11 september 2001 och ännu när Norra alliansen med amerikanskt stöd någon månad senare störtade taliban-regimen i Afghanistan.
Ghezali greps i Pakistan den 18 december 2001. Det var i den del av Pakistan som gränsar mot Tora Bora-bergen i Afghanistan, det senast kända tillhållet för Osama bin Ladin. I samband med en stor offensiv mot bin Ladins fäste i december 2001 flydde åtskilliga personer som befann sig i området till Pakistan. Det förefaller ytterst osannolikt att en person som uppehållit sig i Jalalabad (där Ghezali sagt att han varit) skulle ge sig 15 mil upp och över de höga svårtillgängliga bergen (där det lägsta passet ligger på 3400 meters höjd) för att fly till Pakistan, när det närmaste vägen till Pakistan från Jalalabad är cirka 5 mil lätttillgänglig landsväg. Det var i december Ghezali kom till Pakistan och då är det hårt vinterväder som gör bergen ännu mer svårframkomliga än vanligt. Dessutom rådde massiv beskjutning och bombning av området kring Tora Bora, i motsats till vägen mellan Jalalabad och Khyber-passet som hela tiden var någorlunda framkomlig.
I Svenska Dagbladet den 6 december 2002 refereras att myndigheterna i Pakistan lagt ner utredningen mot Ghezali för medverkan i morden på 17 personer (varav 7 vakter). Ghezali och 47 andra misstänkta transporterades i en buss, där vakterna övermannades. Sju vakter och tio andra dödades. Fångarna rymde ut i vildmarken, men flertalet tillfångatogs igen. Byäldste krävde länge att samtliga inblandade fångar skulle straffas med döden, oavsett vem som hållit i vapnen (ungefär samma princip som att Tony Olsson sitter på livstid som medskyldig till de mord som Jackie Arklöf genomförde i Malexander). För 5 miljoner rupier (cirka 800.000 kronor) drog pakistanierna dock tillbaka sina krav. Enligt sharia-lagen är därmed frågan löst, det finns inga målsäganden eftersom de mördades släktingar fått betalt och låtit sig nöja med betalningen. Pengarna ska ha kommit från USA, som alltså räddat Ghezalis liv. När Ghezali på presskonferensen i Örebro fick frågan om hans medverkan i ett fånguppror i Pakistan förnekade han all vetskap om ett sådant. Han fick inga följdfrågor.
I Expressen den 18 juli 2004 refereras TT-uppgifter om att Ghezali bott i Algerian House i Jalalabad, ett hus som beskrivs som ett välkänt tillhåll för al-Qaida i Jalalabad. Det var en ”förberedande skola” från vilken det var möjligt att avancera till terrorskolan i ”al-Qaidas hus”. Detta enligt Ahmed Ressam, som greps med 59 kilo sprängmedel i en bil vid Los Angeles flygplats. Ressam uppgav att han träffat fem ”svenskar” i träningslägren i Afghanistan. Rimligen dock inte Ghezali, som kom till Afghanistan långt efter det att Ressam gripits.
Mehdi Ghezali, som veterligen inte jobbat en enda dag sedan han tog studenten, har rest runt i stora delar av världen. Enligt egen uppgift delvis med pengar från arbetsförmedlingen!