Nationalsocialismen är den näst kommunismen mest blodsbesudlade politiska ideologi som jorden skådat. Kommunister sitter i Sveriges riksdag och bemöts med respekt, möjligen med undantag för då de kissar på sig på kändispremiärer. Nationalsocialister finns det färre av och de som finns rör sig inte i innekretsar och fina salonger. Därmed går det tydligen att göra pengar på att skrämmas med verkliga eller uppdiktade nationalsocialister. Men finns dom?
År 1965 tog Expressen – Sveriges största dagstidning – fram krigsrubrikerna. En nazistliga planerade en statskupp och byggde upp en hemlig militär organisation. Expressen hade satt två av sina främsta och mest erfarna reportrar, Eric Sjöquist och K G Michanek, på fallet och de hade arbetat med saken i månader. De påstådda nationalsocialisterna namngavs och deras brott beskrevs. Polis och åklagare tog saken på allvar och gjorde tillslag. Så småningom kom det fram att merparten av påståendena var konstruerade av personliga fiender till de inblandade. En av de påstådda nationalsocialisterna var för övrigt på semester i Israel (!) när det blåste som mest. Det hela slutade med en dom för olaga vapeninnehav på 30 dagsböter – en av de påstådda nationalsocialisterna, Björn Lundahl, hade haft några gamla “museivapen” som inte var pluggade. Lundahl försörjde sig sedan under flera år genom att åka runt i landet och stämma lokaltidningar som refererat Expressens artiklar. Sjöquist och Michanek blev före detta stjärnreportrar och Expressens ställning försvagades under många år. Och då ska det understrykas att såväl Sjöquist som Michanek var erfarna journalister som lagt ner ett omfattande arbete på artiklarna.
År 1998 skapar Aftonbladet – som övertagit positionen som Sveriges största dagstidning – en nya nazistaffär. Dock tycks arbetet ha varit betydligt slarvigare den här gången. Tidningens sannolikt yngste journalist, 21-årige Christofer Fager, står för “research”. Han fick fast anställning på Aftonbladet så sent som vid årsskiftet. Han ska “avslöja” det nationalsocialistiska hotet i form av den “den nya gruppen NS Stockholm”. Gruppen är okänd. Så okänd att Sveriges främsta expert på svenska nynazister, Helene Lööw vid Brottsförebyggande Rådet, tvivlar på att det existerar en grupp med namnet NS Stockholm. Några unga grabbar med tvivelaktig vandel vill dock gärna tjäna en hacka. Och ställer upp och arrangerar en bild som Aftonbladet gärna publicerar. Artikeln om nationalsocialisternas “hot” var skriven innan bilderna var tagna. Bilderna framkallades på Aftonbladet och Aftonbladet hade betalat filmen. Nationalsocialisterna (eller vad de nu är) hävdar själva att de fått tusen kronor av Aftonbladet och utlovats tiotusentals kronor till. Aftonbladet förnekar påståendena, men hittills är det Aftonbladet som fått backa från sina lögnaktiga påståenden på punkt efter punkt, sedan fakta lagts på bordet. I själva verket fanns det inget annat hot än det som Aftonbladet framförde. Och ytterst ansvarig för det är Aftonbladets ansvarige utgivare Anders Gerdin. Dock har han juridiken på sin sida. Hotet har skett i en tryckt skrift och då gäller Tryckfrihetsförordningen. Tryckfrihetsförordningen stadgar straff för ett antal “vanliga” brott och hänvisar till olika paragrafer i brottsbalken. Det kan gälla förtal, spioneri, hets mot folkgrupp med mera. Men inte olaga hot! Gerdin kommer alltså att klara sig. Christofer Fager har inget eget juridiskt ansvar för det som trycks i tidningen och lär också klara sig. Nationalsocialisterna har inte heller framfört något hot. Det är ju Anders Gerdin som är ansvarig för det!
Christofer Fagers bakgrund är anmärkningsvärd. Trots sin ålder har han flera straff för olika brott. Bilstöld (straffeftergift eftersom han bara var 14 år), misshandel och olaga vapeninnehav. Han har deltagit i den anarkistiska gruppen AFA (Antifascistisk Aktions) upploppsliknande aktiviteter (AFA är en organisation som på goda grunder övervakas av SÄPO, dess medlemmar gör sig skyldiga till ungefär lika mycket våldsbrott vid politiska manifestationer som nationalsocialisterna gör). Därmed inte sagt att Fager själv gjort sig skyldig till något mer straffbart än olaga vapeninnehav vid AFAs manifestationer.
Den av Aftonbladet uthängde åklagaren Nils-Erik Schultz, som grep Fager för att förhöra honom huruvida han var ansvarig för det olaga hotet mot Claes Cassel, Alexandra Pascalidou och Michael Alonzo, är något i åklagarväsendet så ovanligt som en man med integritet och viss moralisk resning. Åklagarkåren generellt består ju annars av de jurister som är så usla att de varken duger till affärsjurister, advokater eller domare. Och de brukar mer än villigt ansluta sig till tidsandan och följa det “politiskt korrekta”, samt naturligtvis skydda poliser och andra inom maktapparaten som gör sig skyldiga till övergrepp. Nils-Erik Schultz skiljer sig från den gängse bilden. Han har till exempel helt nyligen låtit åtala tre poliser vid Söderortspolisen i Stockholm, som misshandlat en person som de misstänkte var rattfull (sedan blodprov tagits konstaterades det att han var helt nykter). Mannen är fortfarande ett och ett halvt år efter händelsen inte återställd i det knä som skadades vid händelsen (och opererades omgående efter händelsen sedan mannen efter det negativa blodprovet slängts ut från polisstationen utan att kunna gå). Poliserna nekar, som vanligt kanske vi skulle säga, till misshandeln. Och hade det varit en annan åklagare än Schultz som fått hand om fallet hade de säkert gått fria. I Karlstad går det ju till och med bra att slå ihjäl A-lagare (Osmo Valla) i häktet utan att det blir några åtgärder mot de ansvariga poliserna.