Skulle man tro kvällstidningarna och i ökad utsträckning även morgontidningarna och Sveriges Radio bestode alla makthavare, valda såväl som byråkrater och företagsledare, av en skock skurkar och inkompetenta, som inte hade något annat intresse än att berika sig själva och för att nå det målet ljuger man hejdlöst inför folket och utsedda kontrollorgan.
Journalister och chefredaktörer älskar avslöjanden och allra helst att någon ska tvingas avgå.
Visst görs det misstag bland våra beslutsfattare. Vi gör alla misstag, oavsett om vi är beslutsfattare eller ej. Vi blir oftast själva medvetna om misstagen, men då är det för sent, för hade vi vetat hur det skulle ha gått hade vi aldrig gjort misstaget. Visst finns det beslutsfattare som försöker fiffla till sig extra förmåner. Men de är få och de ska avslöjas. Men vi kan inte utgå från att alla sysslar med fiffel i liten eller stor skala.
Om man ställer en ansvarig inför besvärliga frågor är det självklart så att den som svarar inte känner till alla detaljer. Ibland har vederbörande fått information från medarbetare, som inte alltid är korrekt. För att den som lämnar informationen själv är felinformerad eller för att vederbörande kanske vill rädda skinnet på någon som gjort något misstag. Om Annie Lööf inför förhör i Konstitutionsutskottet får underlag som i någon detalj är felaktigt är det inte så att Annie Lööf ljuger inför Konstitutionsutskottet, som en del media och även ledamöter i utskottet velat påskina. Hon har fått felaktig eller bristfällig information och får ta upp det med dem som lämnat informationen, hon kan inte själv lastas för det misstaget. Ser hon inte till att departementet efter det misstaget ändrar sin hantering finns det däremot anledning att klaga på henne. Men inte innan.
Ibland förekommer det dock att någon av ideologiska skäl försöker dölja delar av sanningen. Då är det bra om sanningen kommer fram. Och den skyldige får klä skott. Men de allra flesta makthavare har i grund och botten ärliga uppsåt. Att driva en politisk linje som de är övertygade om är till folkets bästa. Låt oss säga att det är fel och att de begår ett misstag när de driver den linjen, men misstro inte deras ärliga uppsåt förrän saken är bevisad. Polisen jagar skurkar och försöker göra det inom rättssäkerhetens ramar. Polisen har samhällets mandat att använda våld och måste därför kontrolleras extra noga. Men vi måste alla också vara medvetna om att det inte finns någon som ljuger och bedrar mer än polisens motpart. Vi kan inte ta till oss det som en möjlig skurk säger och tro att vi får veta sanningen om poliser.
Likadant med personer som i snyftreportage inte får sociala myndigheters eller sjukvårdens fulla stöd. Det finns oftast regler som följs och som följd i generös anda. Dock ska det beträffande Försäkringskassan medges att organisationen inte arbetar effektivt och att bristande utnyttjande av de resurser som finns inom kassan ofta leder till misstag i hanteringen. Men vi behöver inte misstro handläggare eller den politiska ledningen.