Nätets utveckling har inneburit en omvälvning av nyhetsförmedlingen i tre avseenden som i mångt och mycket kan sägas utgöra nya viktiga demokratiska genombrott:
1) Genom att utländska media nu är tillgängliga för en bred publik kan inte svenska media driva den verklighetsfrämmande världsbeskrivning som var vanlig så sent som på 1970- och 1980-talen.
2) Genom en allt bredare undervegetation av oberoende nyhetskanaler går det inte längre att strömlinjeforma allt till en enda politiskt korrekt världsbild (“Veckans Contra” är ett exempel på detta)
3) Genom läsarkommentarer får de etablerade tyckarna genast svar på tal och den enda “godkända” världsbilden utsätts för ifrågasättanden
Det mediala och politiska etablissemanget har varit bekymrade över utvecklingen. En förkrossande majoritet av svenska journalister sympatiserar med det som förut var det “rödgröna blocket” (detta enligt undersökningar som gjorts av SOM-institutet vid Göteborgs Universitet). Läsarna har en helt annan åsiktspalett. De nya oberoende kanalerna har irriterat de som varit vana att sätta agendan, de har inte kunnat behålla sitt informationsmonopol. Det har till och med lett till att de “eviga makthavarna” S fått maka på sig.
Den som läst läsarkommentarerna på nätet har snabbt funnit att de anpassar sig till mediet. Enkla och ofta infantila kommentarer har funnit plats hos Aftonbladet och Expressen, mer genomtänkta och reflekterade hos Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. En del åsiktsmaskiner har kommit med rena idiotierna, som visar att de inte förstått vad saken handlar om. Men det måste då också sägas att det har tidigare också gällt en del av det redaktionella materialet. Ren gallimattias från redaktionen får nu direkt mothugg och det kommer inte sällan korrigeringar direkt i texten innan den publicerats i papperstidningen. Tidigare kunde det bli en liten rättelse fyra dagar efter den första publiceringen, gärna undanskuffad längst ner till vänster på sidan 28.
Läsarkommentarerna har också inneburit att reflektioner och analyser fått ett helt annat spektrum än vad som tidigare varit fallet. Om redaktionerna i ledande media har haft åsikter som avvikit från medborgarnas ganska kraftigt så gäller det också de som gör nätkommentarer, men då åt ett helt annat håll. Noterbart är att sverigedemokratiska åsikter varit kraftigt överrepresenterade i nätkommentarerna jämfört med hur det sett ut i väljarkåren. Men också att i Riksdagen i stort sett orepresenterade grupper som “gammelmoderater”, libertarianer och USA-vänner fått ett ganska märkbart utrymme bland nätkommentarerna. Nätkommentarerna har därmed inneburit att den idémässiga tvångströja som nyhetsförmedlingen har befunnit sig i har lättats upp.
Den positiva utvecklingen fick ett tvärt slut sedan ledande media för någon månad sedan gick över till förhandsmodererade kommentarer. Övergången skedde med den uttalade målsättningen att sätta stopp för åsikter som inte gillades av redaktionerna. Idag blir läsarkommentarerna lätt en fortsättning på den redaktionella megafonen. Särskilt tydligt är detta hos Aftonbladet där S-fientliga åsikter tidigare faktiskt dominerat, men nu har ersatts av något som snarare kan liknas vid en megafon för Socialdemokratiska Partiet.
De två första utvecklingslinjerna för ökad informationsfrihet har svenska etablerade media inte rått på. Försöket att strypa nätkommentarerna är ett svårt bakslag för en allsidig och öppnare informationsspridning. Det är ett simpelt försök att åter styra in svenska folket i en monolitisk åsiktsfålla. Protestera och kräv de fria läsarkommentarerna åter! Låt hundra blommor blomma!