På söndag är det kyrkoval. Alla medlemmar i Svenska kyrkan (över 16 år) kan vara med och rösta på vilka som ska styra församlingen, stiftet och hela kyrkan.
Förr i tiden kunde alla församlingsmedlemmar delta i en sockenstämma. När det blev för mycket folk utsågs ett kyrkofullmäktige. Till att börja med valt på grundval av folks personkännedom. Så småningom började de politiska partierna fiska efter makt över kyrkan. Den makt som borde vara gudomlig blev i högsta grad världslig. Först ut var socialdemokraterna. De tidiga socialdemokraterna gick brett ut mot kapitalismen, militären och kyrkan. Men redan på 1920-talet kom man på att kyrkan kanske var lite annorlunda än de andra fienderna. Det fanns ju faktiskt medlemmar i partiet som var aktiva i kyrkan och som gärna ville ta för sig. Socialdemokraterna bildade en egen kyrklig organisation, Broderskapsrörelsen, som skaffade sig ett starkt inflytande i många församlingar. Idag finns inte Broderskapsrörelsen mer. Den en gång kristna rörelsen har blivit “multireligiös”, Socialdemokrater för tro och solidaritet, där muslimer ska samsas med kristna (och företrädare för andra religioner). Socialdemokraterna har alltså inte längre någon naturlig bas kring vilken de kyrkliga aktiviteterna kan snurra, eftersom muslimer är med och bestämmer över Socialdemokraternas kyrkopolitik!
De borgerliga följde med tiden efter och ställde upp med egna valsedlar. Moderaterna har dock i år (under ledning av hedningen och icke-kyrkomedlemmen Fredrik Reinfeldt) beslutat att inte kandidera i kyrkovalet. Men i de flesta församlingar finns det en valsedel som kallas “Borgerligt alternativ” som upptar de som en gång suttit i fullmäktige för Moderaterna och några nya därutöver. Centern, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna kandiderar under eget namn. Folkpartiet under namnet FISK, Fria liberaler i Svenska Kyrkan.
Alla de här grupperna vill föra in sin politiska agenda i kyrkan. Som om kyrkan inte hade en egen agenda, som hållit väl i 2000 år.
Men så finns det också några grupper som tar avstånd från tanken på att politiken ska styra kyrkan. Öppen kyrka samlar vänsterteologiska tankar som skulle få Vänssterpartiet att blekna till svagt rosa. Så de kan vi glömma bort. Annat är det med de två grupper som arbetar för kyrkans och medlemmarnas bästa. POSK, Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, är störst men företräder en bred och lite utslätad teologi. Striktare är Frimodig kyrka som har sina rötter i Västsverige, där biskopar som Bo Giertz och Bertil Gärtner en gång var fyrbåkar mot kyrkans utslätning och andliga förfall. Frimodig kyrka verkar i deras anda och för den som ser samkönade “äktenskap” som en styggelse är Frimodig kyrka det bästa alternativet.
Du som är medlem i Svenska kyrkan har chansen att göra Din röst hörd nu på söndag. Du väljer själv, men nog är kyrkan värd att slippa bli en tummelplats för partipolitiska agendor?