Vi har all anledning att ställa höga krav på att H M Konungen lever som ett föredöme för oss svenskar. Samma gäller naturligtvis statsministern och andra befattningshavare som företräder Sverige som nation.
Vi har ingen anledning att tro att Kungen inte uppfyller de kraven. Och skulle vi få anledning att tro det, så skulle det finnas goda skäl att inte rota vidare i saken. För det har ett egenvärde att Majestätet är just ett föredöme. Det är inte utan anledning som han har straffrihet enligt den grundlag som antagits i största enighet av Riksdagen. Majestätet ska inte kunna dras i smutsen av mindre nogräknade anmälare och åklagare.
Nu har en del journalister gett sig i kast med att smutskasta Kungen. Början var en bok skriven av bland andra Deanne Rauscher, som tidigare gjort sig känd genom att förmedla vad en bordelmamma, Doris Hopp, sagt om ledande svenska politiker. När Hopp på 1970-talet ställdes inför rätta “försvarade” hon sig genom att påstå det ena och det andra om ledande politiker. Om man klämde till med statsministrarna Olof Palme och Thorbjörn Fälldin skulle man väl få tyst på den obehagliga politiskt tillsatta nämnden? Att en minister (Lennart Geijer, S) verkligen varit kund på en bordell stämmer. Vad som i övrigt sagts av Hopper och hennes lierade finns det inga belägg för. Tvärtom talar nästan allt för att det är fråga om desperata lögner skapade av en brottsling som försökte smita från ett hotande straff.
Samma Deanne Rauscher, som för några år sedan i en bok kokade en ny soppa på spiken Doris Hopp, har nu engagerats för att baktala Kungen. När det gällde det första opuset skrevs pliktskyldigast några rader om saken, men media avvisade i stort det hela som fantasifoster.
När det gäller Kungen blir det dock helt annat ljud i skällan. Republikanska aktivister försöker skapa misstro mot statschefen. Han beskylls inte för något olagligt, men väl kommer antydningar om att han skulle ha ägnat sig åt något som skulle betraktas som oetiskt av de flesta rättskaffens svenskar. Det mesta är halvkvädna visor, men det förefaller bland annat handla om att Kungen skulle ha besökt någon tvivelaktig klubb i Atlanta i samband med OS samt ytterligare några liknande saker. “Beviset” är att någon vakt på klubben skulle ha känt igen Kungen när han fick se ett kort på honom! Jo, de flesta amerikaner skulle naturligtvis inte kunna identifiera Kungen på bild. Men de flesta amerikaner har säkert vid något tillfälle sett Kungen på en bild i en tidning eller i en kort snutt på någon TV-kanal. Och skulle därmed faktiskt känna igen honom vagt när de fick se en ny bild
Det finns en gammal journalistisk princip om att nyheter inte anses trovärdiga om de inte kan beläggas med två oberoende källor. Så är det inte i det här fallet. Och värre skulle det bli.
Nästa steg i cirkusen är att TV4 låter meddela att en känd gangster skulle ha erbjudit bilder på Kungen i en inte närmare preciserad pinsam situation. Skurken ska till och med ha visat upp bilden vid ett sammanträffande i en park. Enligt samstämmiga uppgifter ska det vara svårt att se vem som finns på bilden. TV4 fick inte närmare granska bilden. Och därtill kommer att det numera är möjligt att skapa i stort vilka bilder som helst med hjälp av PhotoShop. Likafullt förmedlar TV4 – och övriga media hakar på – uppgiften om att det ska finnas tvivelaktiga bilder på Kungen.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har uttalat sig om det olämpliga i att sprida uppgifter som till sin helhet bygger på obekräftade uppgifter från ökända och straffade skurkar. Hon hade hela sin styrelse bakom sig. Icke desto mindre fick hon ett koppel republikanska brottsmålsadvokater på sig. Ramberg uttalade sig nedlåtande om de personer som gav de aktuella advokaterna årliga miljoninkomster. Man kunde visst lita på vad skurkar säger. Rambergs uttalande nedvärderade det arbete som de aktuella advokaterna ägnade sig åt! Och förstörde deras ansträngningar att fullt ut tillvarata skurkarnas intressen inför rätta. De måste ju betraktas som oskyldiga (och därmed trovärdiga!) tills de är dömda.
Media kastar sig än en gång över Kungen. Och sprider obelagda misstankar mot hans gärning för Sverige. En del av allmänheten börjar säkert ta till sig det gamla talesättet “ingen rök utan eld…”
Det som sagts hittills om Kungen skulle om det uttalades om vem som helst annan kastas i papperskorgen för att det handlade om obestyrkta påståenden från genuint opålitliga personer (kriminella). Det skulle också kastas i papperskorgen för att det inte handlar om några oegentligheter. Inte som när förre TCO-ordföranden Björn Rosengren lät medlemmarna betala hans besök på porrklubben Tabu 1994 (det var med den meriten i ryggsäcken som Rosengren blev utnämnd till socialdemokratisk minister).
Vi har rätt att ställa höga krav på hur Hans Majestät Konungen sköter sitt ämbete och även hur han uppträder i mer privata sammanhang. Men vi har också rätt att ställa modesta krav på hur media och advokater behandlar dubiös ryktesspridning.