Vi får alltsomoftast positiva meddelanden om att krisen är över. Botten är nådd på börsen. Efterfrågan på arbetskraft kan öka framöver. Bostadspriserna stiger (vilket är bra för dem som säljer, men inte för dem som vill köpa nytt). Osv.
Men så enkelt är det inte.
Framförallt USA, men i viss utsträckning också Europa och Sverige, har “löst” krisen genom att i keynesiansk anda öka statens utgifter för att få fart på efterfrågan och sysselsättningen. Ett specialknep i flera länder har varit att ge subventioner för att skrota bilar. Därmed har efterfrågan på nya bilar tagit fart. Det har fungerat bra i Tyskland och USA. Men Sveriges regering ser gärna att den egna bilindustrin läggs ner och alltså har vi inte fått något liknande här. Barack Obama lovade först att alla garantier som gällde sålda Chrysler-bilar i andra hand skulle garanteras av amerikanska staten. Sedan lovades samma sak beträffande bilar från GM. Svenska staten har inte gjort något liknande och följdriktigt har försäljningen av Saab-bilar sjunkit med 70 procent. Garantin hade varit en billig insats för att halvera Saab-försäljningens minskning.
Visst går det att blåsa upp efterfrågan genom att skapa artificiella tillgångar. Men tillgångarna är då artificiella och måste så småningom omvandlas till reella. Annars är det bara en bubbla. Som förr eller senare kommer att spricka.
I USA har staten (under både presidenterna Bush och Obama märk väl) satsat nära 900 miljarder dollar på statliga program för att få fart på ekonomin. “Fed” (amerikanska riksbanken) har ordnat pengaflödet till marknaden – men utan täckning. “Fed” har i princip “tryckt nya pengar”. Det amerikanska budgetunderskottet stiger till än mer orimliga nivåer. Än så länge kan amerikanska staten låna upp pengar – och nu till artificiellt låga räntor. Men på sikt kommer inte långivarna att acceptera nuvarande räntenivå. Ska pengar lånas ut till amerikanska staten, en låntagare som har uppvisat gigantiska underskott i decennier, måste räntorna bli bra, ja höga. För närvarande lever den amerikanska staten (och därmed den amerikanska allmänheten) på att Kina och Japan trots allt placerar pengar i amerikanska statspapper. När de asiatiska långivarna tröttnar på att låna ut till en låntagare som i grunden saknar förmåga att betala tillbaka kommer bubblan att spricka. Då kommer räntorna att stiga drastiskt. Och med drastiskt stigande räntor kommer bostadspriserna att sjunka. Och vi är tillbaka där krisen började, orimligt höga bostadspriser där de som köpt egentligen inte har råd att betala. På lite sikt är det alltså en repris på förra årets sprickande bubbla att vänta.
Det kanske ska tilläggas att Sverige lyckligtvis inte är så illa ute som flera andra länder. Men att vårt land ligger bättre till kommer bara att hjälpa marginellt när krisen kommer tillbaka på global nivå.