Den 29 mars bildades i Stockholm “Stiftelsen Upplysning om kommunismens brott mot mänskligheten”. Stiftelsen kan tills vidare nås under adress Håkan Tenelius, Sahlin & Tenelius Information, Karlbergsvägen 16, 113 27 Stockholm. E-post: info@sahlin-tenelius.com.
Stiftelsen ska sprida information, särskilt till ungdomen, om de brott som kommunismen gjort sig skyldig till. Kampanjen ska ses som ett komplement till den informationskampanj om nationalsocialismens brott mot mänskligheten som genomfördes med statligt stöd förra året.
Bland talarna på stiftarmötet märktes professor Tom Hart, som talade om Kina. Han berättade hur han på en internationell konferens i Singapore träffat på en officiell representant för Kina och ställde frågan varför det går så långsamt med den utlovade “demokratiseringen” på lokalnivå. För tio år sedan lovade regimen att befolkningen skulle få välja lokala representanter, för att detta så småningom skulle konsolideras på högre nivå. Idag har bara delar av landsbygden fått välja sina egna representanter. Det vill säga, där de bäst utbildade finns är det ännu inte att tänka på att utse några representanter för folket. Varför börjar man på landsbygden och varför går det så sakta? Svaret från det officiella Kina blev att det i städerna var större avstånd mellan människorna och då skulle det kanske bli nödvändigt att välja personer som ställde upp med valprogram och kanske till och med organiserade sig… Det var tryggare på landsbygden där inga program behövdes eftersom folk kände varandra.
Staffan Skott, som nyligen gett ut boken “Aldrig mer”, som handlar just om kommunismens brott mot mänskligheten, gick igenom de märkliga invändningarna mot planerna på en informationskampanj om kommunismens brott. Från visst socialdemokratiskt håll (Staffan Skott är själv socialdemokrat, så det gäller förvisso inte alla socialdemokrater) har det bland annat hävdats att en informationskampanj inte fick ta sig sådana uttryck att den riktade sig mot “ett visst riksdagsparti” (gissa vilket!). Men, sa Staffan Skott, nu är sanningen sådan att den riktar sig mot ett visst riksdagspartis förflutna och det var en kampanj för sanningen som det hela handlade om. Staffan Skott påpekade vidare att i och med kommunismens fall i Östeuropa var “draken dödad”. Men fortfarande lever kommunistiska tänkesätt hos många som är uppvuxna i de kommunistiska länderna. Vi kan inte nöja oss med att döda draken, vi måste också döda draken som finns i människorna.
Lars Leijonborg berättade om en TV-debatt där han diskuterat med Jennie Lindahl, Ung Vänsters ordförande. Jennie Lindahl hade genast kommit med invändningar mot de allmänt vedertagna studierna, till exempel från den amerikanske forskaren Rudolph J. Rummel, om antalet offer för kommunismen. Antalet offer var inte alls så många som det hävdades, och för övrigt fanns det ingen anledning att räkna liken… Leijonborg invände att det är vår skyldighet att räkna liken. Att se till att de miljoner och åter miljoner människor som fått sätta livet till åtminstone får den lilla upprättelse det innebär att deras öde uppmärksammas och räknas.
Bland stiftarna märks Tommie Ullman och C G Holm från Contra, Ana Maria Narti och Staffan Skott från Dagens Nyheter, folkpartiledaren Lars Leijonborg, förre moderatriksdagsmannen Peeter Luksep, Andres Küng, Mattias Bengtsson från Timbro, förre socialförsäkringsministern Bo Könberg, Wilgot Fritzon från Slaviska Missionen med flera. Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet var representerade på mötet, medan socialdemokraterna försökt göra partipolitik av frågan och förklarat att de ska ordna en egen kampanj mot kommunismen i form av studiecirklar inom ABF. Centerpartiets partisekreterare Ola Alterå beklagade skriftligen att ingen från partiets ledning kunnat närvara vid mötet, men förklarade att partiet gav sitt stöd åt stiftelsen.