På många ställen i vårt land diskuteras behovet av laddinfrastruktur för de alltfler eldrivna bilarna. I en del kommuner ordnas det med kommunala laddstolpar vid gator och parkeringsplatser.
Varför?
Det finns inga kommunala bensinmackar ens på platser där det saknas underlag för privatägda mackar. Borde inte elförsörjningen för bilparken överlåtas till det privata initiativet på samma sätt som gäller för försörjningen med bensin och diesel? Det finns en del stora företag som har naturliga intressen i detta. Till exempel de stora kraftbolagen (Vattenfall sätter upp en del laddstolpar), men också de stora elbilstillverkarna för att inte tala om de traditionella bensinbolagen. Tesla har ett helt nät med laddstationer runt om i landet.
Men än återstår många års investeringar innan nätet av laddstationer är lika finmaskigt som nätet av bensinstationer. Där har man ju haft hundra år på sig att bygga ut nätet, ett nät som först på senare år störts av statliga regleringar. Men om elbilskonceptet visar sig vara lika gångbart som bensinbilskonceptet kan vi vara säkra på att marknaden ordnar infrastrukturen. Utan att det behöver satsas skattepengar på säkert ganska ineffektiva kommunala distributionsnät.
Viktigt är att kostnaderna fördelas rättvist. Villaägare med elbil betalar hela installationen själva (även om det av och till funnits bidrag att söka). I bostadsrättsföreningar med gemensamma garage anpassar man antalet laddpunkter till andelen elbilar bland medlemmarna. Kostnaderna fördelas till dem som utnyttjar laddningsmöjligheterna, annars skulle övriga medlemmar protestera. Men så fort det handlar om gatumark är det tveksamt. Det finns massor med tomma parkeringsplatser intill laddstolparna, dels eftersom man installerat för många, dels eftersom man inte vill tillåta vanlig parkering vid de dyrbara laddstolparna.
Bild: Kommunal laddstolpe i Stockholm. Foto: C G Holm.