I veckan släppte FNs klimatpanel IPCC en ny rapport som enligt samstämmiga media beskriver en allt svårare situation och ett allt hårdare klimat.
Men rapporten stämmer inte överens med gjorda mätningar och framställs ofta än mer missvisande i media. Så hotar medierna till exempel med1,5 grader varmare klimat till mitten av seklet. Men talar inte om att de 1,5 graderna avser tiden från 1850 och att 1 grad av dessa redan är uppnådda och uppnåddes huvudsakligen under perioden 1900–1940. Från 1940 har medeltemperaturen gått ner till ungefär 1970. Märk väl att koldioxidhalten i atmosfären inte ökade nämnvärt under de första fyra decennierna av 1900-talet, ökningen på grund av fossila utsläpp tog fart först senare, när medeltemperaturen gick ner. Gällande värmerekord är från de flesta ställen fortfarande från 1930-talet.
I IPCCs nya rapport saknar diagrammen markeringar för de tidigare värmeperioder som brukar kallas bronsåldersvärmen, den romerska värmeperioden och den medeltida värmeperioden. Det var under den medeltida värmeperioden som det blev möjligt för vikingarna att hålla boskap och odla säd på Grönland – när den perioden upphörde försvann förutsättningarna för vikingarnas bosättning på Grönland och samhällena dog ut på 1400-talet. Så följde vad som kallas ”Lilla istiden mellan 1500 och 1850. Då marknader kunde hållas på Themsens is och den svenska armén kunde marschera över både Lilla och Stora Bält.
En viss ökning av medeltemperaturen från Lilla istidens slut är alltså snarast en återgång till tidigare förhållanden. Det finns ett index, Koch-indexet, som räknar hur mycket is som kan skådas från Island, som ligger mitt ute i Nordatlanten och söder om istäcket i Norra ishavet. Indexet började öka omkring 1500 för att nå maximum under 1800-talet och senare gå ner under 1900-talet. Under 1970- och 1980-talen ökade Koch-index kraftigt och jämför man dagens tal med vad som gällde under detta maximum är det fråga om en nedgång. Och motsvarande gäller för andra istäckta områden. Utanför Svalbard, där istäcket bara når den norra delen av ögruppen, har vattentemperaturen uppskattats vara tretton grader för 6 400 år sedan. Idag ligger temperaturen kring tre grader.
De senaste 200 åren, och särskilt då 1800-talet, verkar ha varit den period som haft det mest utspridda istäcket i Arktis sedan istidens slut och det är inte märkligt att klimatoron för 50 år sedan snarare avsåg den annalkande istiden än någon annalkande värmebölja.
Arkeologiska fynd visar att det odlades vin på bronsåldern i Sverige och då var det inte fråga om specialanpassade vinsorter som odlades enbart i sydsluttningar.
En temperaturuppgång på 2–3 grader (räknat från idag och inte från 1850) skulle medföra att Sundsvall skulle få ungefär samma klimat som Stockholm idag, Stockholm samma klimat som Malmö och Malmö samma klimat som Amsterdam. Knappast någon större katastrof. Prognoserna om stigande havsnivåer håller sig också under den landhöjning som pågår i mellersta och norra Sverige. ”Höjd havsnivå” skulle i verkligheten kombineras med att stränderna drog sig utåt eftersom den verkliga havsnivån skulle sjunka.
