Den Europeiska Centralbanken (ECB) i Frankfurt har till uppgift att hålla inflationen (i euroområdet) under 2 procent. Till uppgiften hör att det faktiskt ska vara en viss inflation, de ansvariga vill inte vara med om någon deflation. Deflation, prisnedgångar, brukar hänga ihop med djupa ekonomiska kriser.
Det redskap som ECB har till sitt förfogande för att uppnå målet är först och främst räntepolitiken.
Men den ränta som ECB sätter ska gälla för hela euro-området (Belgien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike). Trots att konjunkturen mycket väl kan utvecklas helt olika på Irland och i Grekland till exempel. Förväntningarna är i stort sett att räntan kommer att anpassas till utvecklingen i Frankrike och Tyskland. Skulle något av de mindre länderna behöva en annan räntepolitik än de stora kolosserna mitt i euroområdet lär de få svårt att övertyga ECBs styrelse i Frankrike om det.
Värdet på euron bygger som på andra valutor på det förtroende som valutan har hos allmänheten och valutamarknaden. För att upprätthålla det förtroendet har EMU satt upp vissa regler, som medlemsländerna ska hålla sig till. Sedan euron infördes som virtuell valuta 1 januari 1999 och som fysisk valuta den 1 januari 2002 har medlemsländerna inte genomgått några större ekonomiska kriser. Visserligen har den så kallade IT-bubblan spruckit, men av det har inte följt någon djupare ekonomiska kris inom industri eller ekonomi.
Men helt säkert kommer problem att uppstå i framtiden. Och då kan det börja blåsa kring euron. De institutionella ramarna kommer då att sättas på prov. Det kan finnas anledning att ifrågasätta hur bra de kommer att klara de proven och därmed hur bra euron är som valuta när det börjar blåsa på allvar.
I reglerna kring euron gäller att inget medlemsland får ha ett underskott i statsfinanserna på mer än 3 procent – och de underskott som finns ska helt elimineras under de närmaste åren. Men vi kan redan nu se att de målen inte kommer att uppnås. Allt talar för att Portugal redan i år kommer att få ett underskott över 3 procent. Det är inte tillåtet. Och ett land som bryter mot reglerna ska straffas med extra avgifter. Kommer EMU förmå sig att utdöma “böter” på en halv procent av BNP för euroområdets näst fattigaste land? Det förefaller snarare troligt att man kommer att hitta något kryphål ut, ett kryphål som naturligtvis kommer att genomskådas av de analytiker som avgör eurons verkliga värde på valutamarknaden.
Det är Portugal som ligger närmast till att bryta mot de regler som gäller för medlemskap i euro-zonen. Portugal, som trots allt är ett mindre land inom EU, med en ännu mindre andel av ekonomin än befolkningen, kan trots allt inte välta hela systemet. Men efter Portugal verkar ett av nyckelländerna vara på väg att råka i frontalkollission med euro-systemet som det var tänkt. Frankrikes omvalde president har utlovat rejäla skattesänkningar, utan motsvarande nedskärningar av statens utgifter. Visserligen kan skattesänkningar sätta fart på ekonomin, men knappast i den omfattningen så att det minskar Frankrikes redan stora budgetunderskott. Det är därför sannolikt att Frankrike redan nästa år kommer att bryta mot grundreglerna för euro-medlemskapet.
Säkert kommer ECB och EU att hitta någon tillfällig utväg ur det problemet. Men en tillfällig utväg kan inte kombineras med ett långsiktigt förtroende för euron som valuta.