Viktigast för mäniskans överlevnad är luft. En gratis nyttighet som varken staten eller marknaden är särskilt engagerade i. Vi bortser då från speciella aspekter som luftföroreningar etc.
Näst luft är vatten och mat viktigast för människans överlevnad. Vatten och mat finns i överflöd och marknaden fungerar utmärkt med privata aktörer (och något kommunalt vattenverk på sina ställen). Det finns inga köer i matbutikerna och ingen brist på mat. Den som har pengar får köpa så mycket mat h*n vill.
När det gäller andra viktiga angelägenheter anser däremot de rådande socialistiska och byråkratiska värderingarna, att det bara är staten och landstingen som ska stå för ruljangsen. Följden är uppenbar för var och en. Det finns långa köer i sjukvårdsinrättningarna. Inte ens den normalförmögne svensk som vill betala sin sista skärv får den vård h*n behöver, om det inte passar landstinget. Förutom de riktigt rika, som alltid kan köpa sig ut förbi hela systemet. Fördelningen av resurser sker på politisk väg istället för genom att den som efterfrågar vård får den vård som behövs. I det socialdemokratiskt styrda Sverige är det fritt fram att köpa brännvin, cigaretter, porrfilmer lyxbilar för pengarna. Om sakerna efterfrågas kan man vara säker på att de erbjuds på marknaden. Vill folk köpa mer brännvin kommer Vin & Sprit (lustigt nog ett statligt företag) att tillverka mer. Men vill folk köpa mer sjukvårdstjänster säger landstinget nej.
Vill människor använda sina pengar på att köpa angelägen sjukvård försvåras det av staten och landstingen. Landstingspolitiker lägger ner kliniker som tillhandahåller angelägna sjukvårdstjänster istället för att låta privata försäkringsbolag köpa in sig i delar av de resurser som redan finns i form av lokaler, utrustning och personal. Ett landsting i Mälardalen skickar numer höftleds- och knäledsoperationer till Stockholm (med problem för både patienter och anhöriga som måste resa extra) hellre än att låta privata försäkringsbolag köpa in sig på den kapacitet som fanns. Och som inte finns längre. Köerna är halvårslånga.
Bara i ett socialistiskt samhälle förbjuder man människor att använda sina egna pengar på angelägna tjänster för att istället stimulera medborgarna att konsumera onyttigheter och hälsovådligheter. Bara i ett socialistiskt samhälle slösar man bort resurser på en övertung byråkratisk och centraliserad organisation istället för att låta de naturliga smådriftsfördelar som finns i sjukvården (där allt bygger på ett personligt möte mellan patient och personal) vara vägledande för organisationen.
Det är dags för svenska folket att säga ifrån att vi inte kan ha det på det sättet längre.