Folkpartiet har hållit landsmöte i Göteborg och den naturliga frågan att ställa är, går det att lita på Folkpartiet? Äldre och medelålders personer kommer ännu ihåg hur Ola Ullsten 1978 gjorde upp om en socialistisk politik med socialdemokraterna och bildade en minoritetsregering bestående av enbart folkpartister, med socialdemokraternas tysta stöd. Det tysta stödet uppnåddes genom en skattepolitik som förde ytterligare ett par snäpp i riktning mot det skattsystem som den socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt några år senare skulle kalla “perverst”. Några år senare, 1980, ställde Folkpartiet upp på “linje 2” i kärnkraftsfrågan, det var en valsedel som var textmässigt helt identisk med moderaternas “linje 1”, frånsett några meningars tillägg om att kärnkraften skulle drivas enligt socialistiska principer, som socialdemokraterna införde för att inte hamna på samma linje som moderaterna. Folkpartiet valde då det socialistiska alternativet.
Nu i år var Kjell-Olof Feldt inbjuden talare på ett seminarium i anslutning till Folkpartiets landsmöte. Han förklarade sig visserligen fortfarande vara socialdemokrat, men konstaterade att folkpartisterna, i motsats till hans egna partikamrater, var beredda att lyssna på hans tankar om den kommunala verksamheten.
Det har hänt mycket sedan Carl Tham, den nuvarande extraröde utbildningsministern, var partisekreterare i Folkpartiet. Det är nog så att vi faktiskt fått ett helt annat och mer pålitligt Folkparti. Vilket mycket är Maria Leissners förtjänst. Maria Leissner var, när hon med knapp marginal valdes till partiledare av landsmötet 1995, vänsterns kandidat. Men hon visade sig snabbt vara en principfast borgerlig politiker. På punkt efter punkt gick hon till exempel till angrepp mot kommunisterna i vänsterpartiet. Samtidigt som både moderaterna och socialdemokraterna valde att vara tysta i den frågan. De angreppen uppskattades dock inte av riksmedia i Stockholm, med stark vänsterdominans, och kom därför främst fram i Göteborgs-Posten. I riksmedia blev det tyst om Maria Leissner. Hon förde en alltför bra politik.
Lars Leijonborg försöker nu föra Leissners politik vidare. Det kommer inte att vara lätt att få genomslag i media. Men det går att lita på Folkpartiet, numer. Det finns inte, som på Ola Ullstens tid, något intresse för att flirta med socialismen.
Tvärtom, det verkar vara rättning i ledet. Partistyrelsen fick en kraftig förnyelse och högerorientering. Inte minst intressant är Stockholmspartiets gamla ledare Agneta Dreber. Hon förklarade inför sitt inval i Folkpartiets styrelse att hon var liberal, inte socialliberal. Och tillade att Margaret Thatcher var en av hennes politiska förebilder.